Lidande

Du påpekade att det finns scener ur Jesu liv som berör dig mer än andra: när han sätter sig i kontakt med människor av kött och blod … när han för med sig frid och hälsa till dem som lider till kropp och själ … Du hänförs - sade du sedan - då du ser honom rena spetälska, ge synen åter, bota den lame vid dammen: stackaren som ingen kom ihåg. Då ser du honom så djupt mänsklig, så nära dig!

- Nå …, Jesus är fortfarande densamme.

Du bad Herren om att han skulle låta dig lida en smula för honom. Men sedan, när lidandet kom och var så mänskligt, så normalt - svårigheter och problem i familjen … eller de tusen småsakerna i vardagslivet - blev du tvungen att anstränga dig för att se Kristus bakom det. - Öppna följsamt dina händer för dessa spikar … så kommer din smärta att förvandlas till glädje.

Beklaga dig inte om du lider. Man slipar den sten som man uppskattar, den som är värd någonting.

Gör det ont? Låt dig skäras till med tacksamhet, för Gud har tagit dig i sina händer som en diamant … Så bearbetar man inte simpelt grus.

De som fegt flyr från lidandet har någonting att meditera över då de ser med vilken hänförelse andra omfamnar smärtan.

Det är inte få män och kvinnor som kan lida på ett kristet sätt. Låt oss följa deras exempel.

Beklagar du dig? … Och så förklarar du för mig, som om du hade rätt: ett nålstick! … Och ett till! …

- Men inser du inte att det är dumt att bli förvånad över att det finns taggar bland rosor?

Låt mig fortsätta att tala förtroligt till dig, som jag har gjort hittills: Jag behöver bara ha ett Krucifix framför mig för att inte längre våga tala om mitt lidande … Och jag behöver inte tillägga att jag har lidit mycket, alltid med glädje.

Förstår de dig inte? … Han var Sanningen och Ljuset, men inte ens hans egna förstod honom. - Kom ihåg Herrens ord, som jag har låtit dig begrunda så många gånger: "Lärjungen är inte förmer än sin Mästare".

För en Guds son är motgångar och förtal som sår som en soldat har tillfogats på slagfältet.

Man säger både det ena och det andra om dig … Men vad betyder väl ett gott rykte?

Skäms under alla omständigheter inte och tyck inte synd om dig själv, utan om dem; om dem som behandlar dig illa.

Ibland vill de inte förstå: de är som förblindade … Men ibland är det du som inte har lyckats förklara dig: ändra dig!

Att ha rätt är inte tillräckligt. Det är även nödvändigt att kunna visa det för andra … och att andra vill erkänna det.

Hur som helst, försvara alltid sanningen när det är nödvändigt, utan att låta dig hindras av "vad folk kommer att säga".

Om du går i Mästarens skola, kan du inte förvånas om även du kommer att behöva stå ut med att bli missförstådd av väldigt många personer som skulle kunna vara dig till mycket stor hjälp, om de bara ansträngde sig det minsta för att vara förstående.

Du har inte misshandlat honom fysiskt … men du har ignorerat honom många gånger. Du har sett på honom likgiltigt, som på en främling.

- Tycker du att det är lite?

Utan att vilja det, helgar de som förföljer … Men ve de "helgarna"!

I denna värld blir man ofta belönad med förtal.

Det finns människor som verkar ägna sig åt att hitta på lidanden och som torterar sig med sin egen inbillningsförmåga.

När de sedan drabbas av rent objektiva sorger och motgångar, förmår de inte stå som Jungfru Maria vid Korsets fot, med blicken fäst på hennes Son.

Uppoffringar, uppoffringar! Det är sant att man för att följa Jesus Kristus - det har han själv sagt - måste bära Korset. Men jag tycker inte om att höra människor som älskar Herren tala så mycket om kors och försakelser. När det finns Kärlek, är det en glädje att uppoffra sig - även om det känns svårt - och korset är det heliga Korset.

- En människa som kan älska och ge sig själv uppfylls av glädje och frid. Varför skall man då ständigt betona "uppoffringarna", som om man sökte tröst, när Kristi Kors - som är ditt liv - gör dig lycklig?

Vad många neuroser och vad mycket hysteri man skulle kunna undvika om man - med den katolska läran - bara lärde människor att leva som kristna, om man lärde dem att älska Gud och att acceptera motgångar som välsignelser som kommer ur hans hand!

Var inte likgiltig inför andras smärta. Den där personen - en släkting, en vän, en kollega …, den där som du inte känner - är din broder.

- Kom ihåg det som Evangeliet berättar och som du så ofta har läst med sorg: inte ens Jesu släktingar litade på honom. - Se till att den situationen inte upprepas.

Föreställ dig att det på jorden inte finns några andra än Gud och du själv.

- Då kommer det att var enklare att stå ut med uppoffringar, förödmjukelser … Och till sist kommer du att göra de saker som Gud vill och på det sätt som han vill.

Ibland - kommenterade den där sjuklingen som brann av iver för själarna - protesterar kroppen lite, den beklagar sig. Men jag försöker att förvandla även de "jämrandena" till leenden, för de är mycket verkningsfulla.

En obotlig sjukdom begränsade hans verksamhet.

Trots det försäkrade han mig glatt: "Sjukdomen behandlar mig väl och jag älskar den ständigt mer. Om man bad mig välja, skulle jag välja att födas så här hundra gånger!"

Jesus nådde fram till Korset efter att ha förberett sig trettiotre år, hela sitt Liv!

- Om hans lärjungar verkligen vill efterlikna honom, måste de omvandla sin existens till medåterlösning av Kärlek, med sin egen aktiva och passiva självförnekelse.

Korset är alltid närvarande i allting, och kommer när man minst anar det.

Men glöm inte att oftast kommer början på Korset och början på effektiviteten tillsammans.

Herren, Präst för evigt, välsignar alltid med Korset.

Cor Mariae perdolentis, miserere nobis! - åkalla Jungfru Marias hjärta för att beslutsamt förena dig med hennes smärta, som gottgörelse för dina synder och för dem som har begåtts av alla människor i alla tider.

- Och be henne - för varje själ - att hennes smärta skall öka vår motvilja mot synden och få oss att, för att försonas med Honom, älska varje dags fysiska och moraliska motgångar.