Lättsinne

När man med ett klart sinne tänker på allt jordiskt elände och jämför den vyn med rikedomen i ett liv tillsammans med Kristus, anser jag att det bara finns ett ord som man kan använda för att - i klarspråk - beskriva den väg som folk väljer: dumhet, dumhet, dumhet.

Majoriteten av oss har inte bara fel, det är ännu värre: vi är fullständigt korkade.

Det är synd att du inte vill gömma dig som en kvadersten som håller upp byggnaden. Men att du blir en stötesten för andra … det är ondskefullt!

Bli inte upprörd över att det finns dåliga kristna som rör sig ivrigt men inte praktiserar. Herren - skriver aposteln Paulus - "skall löna var och en efter hans gärningar": dig efter dina; mig efter mina.

- Om du och jag bestämmer oss för att uppföra oss väl, kommer det åtminstone att finnas två skurkar mindre.

Så länge som du inte kämpar mot lättsinnet kommer ditt huvud att likna en lumphandlares bod: det kommer inte att rymma någonting annat än utopier, illusioner och … gammalt skräp.

Du har en rejäl framfusighet som skulle göra dig till en fantastisk kristen, om du använde den med lite övernaturlig anda … - Men som du faktiskt använder den syns det att du bara är fräck.

Ditt sätt att alltid ta lätt på allt får mig att tänka på den här gamla vitsen: "Folk skriker: Spring, det kommer ett lejon! - Men den naive naturvännen svarar: Än se'n då? Det är ju fjärilsjakt jag är ute på!"

En hemsk sorts människa: den som är okunnig, men samtidigt arbetar outtröttligt.

Se till att du, även när du blir lastgammal, alltjämt strävar efter att vidareutbilda dig.

En typisk ursäkt från en person som är ytlig och egoistisk: "Jag tycker inte om att engagera mig i någonting".

Du önskar varken det ena - det onda - eller det andra - det goda - … Och genom att du haltar med båda benen går du inte bara vilse, dessutom fylls ditt liv med tomhet.

In medio virtus … - Dygden finns i mitten, säger ett visdomsord, för att vi skall undvika extremism. Men begå inte misstaget att förvandla det rådet till en eufemism för att dölja din bekvämlighet, din list, din ljumhet, din fräckhet, din brist på ideal, din medelmåttighet.

Tänk på dessa ord ur den heliga Skrift: "Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun."

Du når aldrig fram till det väsentliga. Du hakar alltid upp dig på marginella aspekter! - Tillåt mig att med den heliga Skrifts ord upprepa för dig att det enda du gör är att "tala för vinden".

Gör inte som de som, när de hör en predikan, inte tillämpar budskapet på sig själva utan säger: Det där passar precis in på Andersson.

Ibland tror vissa att förtal inte har onda avsikter: det är det antagande - säger de - som okunniga använder för att förklara vad de inte känner till eller inte förstår för att verka insatta.

Men förtalet är dubbelt ont: dels för att det är okunnigt, dels för att det är lögnaktigt.

Tala inte så oansvarigt … Förstår du inte att medan du kastar den första stenen, organiserar andra - anonymt - en regelrätt stening?

Är du själv den som orsakar den där missnöjda stämningen i din omgivning? - Förlåt om jag säger det, men då är du inte bara ond … du är dum också!

Inför en olycka eller ett misstag är det ett tråkigt nöje att kunna säga "jag visste att det skulle hända" Det innebär att du inte brydde dig om andras olycka: för du borde ha åtgärdat den, om det stod i din makt att göra det.

Det finns många sätt att så förvirring … Exempelvis räcker det med att man anger undantaget som en generell regel.

Du säger att du är katolik … - Därför gör det mig ont att se att din övertygelse inte är tillräckligt solid för att få dig att leva en handlingskraftig katolicism, utan inkonsekvenser och förbehåll.

Om det inte vore så smärtsamt, skulle det vara skrattretande att se med vilken naivitet du godtar - på grund av lättsinne, okunskap, mindervärdeskomplex … - de grövsta dumheter.

De som är dumma, samvetslösa eller hycklare tror att andra är som de … Och - det är det som är tråkigt - de behandlar dem som om de vore det.

Det är illa nog att du slösar bort tid som inte tillhör dig utan Gud och som är till för hans ära. Men om du dessutom gör så att andra förlorar tid minskar du för det första ditt eget anseende och för det andra försnillar du ännu mer av den ära som du är skyldig Gud.

Du saknar den mognad och inre samling som kännetecknar den som går genom livet och är säker på att ha ett ideal, ett mål. - Be Jungfru Maria om att hon skall lära dig att lovprisa Gud av hela din själ, utan några som helst distraktionsmoment.