Station II: Jesus tar korset på sina axlar

Utanför staden, nordväst om Jerusalem, finns en liten kulle. Den heter Golgata på arameiska, locus Calvariae på latin. Dödskalleplatsen eller Kalvarieberget.

Jesus överlämnar sig försvarslöst till dem som skall verkställa domen. Inget skall besparas honom, och på hans axlar faller tyngden av det förnedrande korset. Men tack vare kärleken kommer korset att bli hans majestäts tron.

Folket i Jerusalem och de främlingar som har anlänt med anledning av påskhögtiden flockas längs staden gator för att se Jesus från Nasaret, judarnas konung, gå förbi. I tumultet hörs sorlet av röster. Emellanåt blir det tyst en kort stund — kanske när Kristus fäster blicken på någon.

– Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig (Matt 16:24).

Med vilken kärlek omfamnar inte Jesus den bjälke som skall döda honom!

Så snart du upphör att vara rädd för korset, för det som folk kallar kors, när du brukar din vilja till att acceptera Guds vilja — är det inte sant att du då blir lycklig och att all oro, allt fysiskt och själsligt lidande går över?

Jesu kors är verkligen ljuvt och älskvärt. Där räknas inte sorgerna, endast glädjen att veta att man är medåterlösare tillsammans med honom.

KORTA BETRAKTELSER

1. Följet gör sig redo … Jesus hånas, de som står kring honom driver med honom. Han som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla! (jfr Apg 10:38).

Honom, den gode mästaren, Jesus som kom oss till mötes när vi var långt borta, honom skall de föra till avrättningsplatsen.

2. Som för en högtid har man förberett en kortege, en stor procession.

Domarna vill avnjuta sin seger med en lång och obarmhärtig pina.

Jesus kommer inte att möta döden ögonblickligen … Han ges tid för att smärtan och kärleken alltmer skall smälta samman med Faderns älskvärda vilja. - ut facerem voluntatem tuam, Deus meus, volui, et legem tuam in medio cordis mei (Ps 40:9): Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är mitt hjärta.

3. Ju mer du tillhör Kristus, desto mer nåd kommer du att ha för att vara verkningsfull på jorden och lycklig i himlen. Men du måste bestämma dig för att gå längs hängivenhetens väg: med korset på axlarna, med ett leende på läpparna och med ljus i själen.

4. Inom dig hör du: - Vad tungt det här oket är som du har tagit på dig frivilligt! … Det är djävulens röst, och bördan … är ditt högmod.

Be Herren om ödmjukhet och även du kommer att få höra Jesu ord: Iugum enim meum suave est, et onus meum leve (Matt 11:30), som jag tycker om att fritt översätta så här: Mitt ok är frihet, mitt ok är kärlek, mitt ok är enhet, mitt ok är liv, mitt ok får mig att agera verkningsfullt.

5. Överallt förnimmer man i sin omgivning ett slags rädsla för korset, för Herrens kors. Det beror på att man har börjat kalla alla obehagliga saker som händer i livet för kors istället för att bära dem som Guds barn, ur ett övernaturligt perspektiv. Man tar till och med bort de kors som våra förfäder placerade ut längs vägarna…!

Genom Kristi lidande upphörde korset att symbolisera straff och blev ett segertecken. Korset är Frälsarens sinnebild: In quo est salus, vita et resurrectio nostra, i det finns vår frälsning, vårt liv och vår uppståndelse.

Detta kapitel på ett annat språk