Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Korsvägen > Station XI: Jesus spikas fast vid korset > Punkt 11
11

Nu korsfäster de Herren, och bredvid honom två rövare, en till vänster och en till höger om honom. Medan detta pågår säger Jesus:

Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34).

Det är Kärlek som har fört Jesus till Kalvarieberget. Och även när han hänger på korset är alla hans gester och alla hans ord fulla av kärlek, av en rofylld och stark kärlek.

Med gesten hos den som är präst för evigt, utan fader eller moder, utan stamtavla (jfr Heb 7:3), sträcker han ut sina armar mot hela mänskligheten.

Till ljudet av hammarslagen klingar även Skriftens profetiska ord: Mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben. De skådar därpå, de ser med lust på mig (Ps 22:17-18).

Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och med vad har jag betungat dig? Svara mig! (Mik 6:3).

Med själen förkrossad av smärta säger även vi uppriktigt till Jesus: Jag är din, jag ger mig själv till dig, med glädje låter jag mig spikas fast vid korset genom att mitt i världen vara en människa som helt tillhör dig, i det att jag verkar för ditt förhärligande, för Frälsningsverket, för hela mänsklighetens medåterlösning.

1. Jesus är redan fastnaglad vid bjälken. Bödlarna har verkställt domen skoningslöst. Herren har låtit det ske, med oändligt saktmod.

En sådan plåga var inte nödvändig. Han hade kunnat undvika bitterheten, förnedringen, misshandeln, den orättvisa domen och avrättningens skam, spikarna och lansstöten. Men han ville lida allt detta för dig och för mig. Och vi, skall inte vi besvara allt detta?

Det är mycket möjligt att du någon gång får tårar i ögonen då du är ensam och ser ett krucifix. Du behöver inte hejda dem … men se till att gråten utmynnar i en föresats.

2. Jag älskar den korsfäste Kristus så mycket, att varje krucifix är som en kärleksfull förebråelse från min Gud …

— Jag lider, och du … är en ynkrygg. Jag älskar dig, och du glömmer mig. Jag ber dig och du … säger nej. Likt en evig präst sträcker jag ut mina armar på korset, och lider allt som går att lida för din skull … och du klagar vid minsta missförstånd, vid minsta förödmjukelse …

3. Så vackra korsen är, resta på bergstoppar, högst upp på stora monument och på katedralernas tornspiror! … Men korset måste även resas mitt i världen.

Jesus vill upphöjas just där, i fabrikernas och verkstädernas larm, i bibliotekens tystnad, i gatornas vimmel, i åkrarnas lugn, i hemmets frid, på möten och sportarenor … Där en kristen lever sitt liv hedervärt, där måste han kärleksfullt resa Kristi kors, som drar allting till sig.

4. Efter många år gjorde denne präst en underbar upptäckt; han förstod att den heliga Mässan är ett verkligt arbete: operatio Dei, Guds arbete. Och när han den dagen firade Mässan, kände han smärta, glädje och trötthet. Han kände sig kroppsligt utmattad av ett gudomligt arbete.

Även av Kristus krävdes en ansträngning för den första Mässan — för korset.

5. Sätt ett krucifix på ditt skrivbord, eller vid dina arbetsredskap innan du börjar arbeta. Titta på det emellanåt … När du blir trött, kommer dina blickar att dras till Jesus, och du kommer att få nya krafter för att fortsätta med dina uppgifter.

Krucifixet är nämligen mer än ett porträtt av någon kär person — av föräldrarna, barnen, hustrun, fästmön … - Han är allt: din Fader, din Broder, din Vän, din Gud och din kärleks Kärlek.

[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa