Sådan hjärtats vishet, sådan klokhet kommer aldrig att bli den köttets klokhet som den helige Paulus talar om, klokheten hos människor som är intelligenta men som inte använder sin intelligens till att söka efter vår Herre och älska Honom. En verkligt klok människa är alltid uppmärksam på Guds ingivelser och genom att lyssna vaksamt erfar hon i sin själ löftet om frälsningen och dess verklighet: "Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn."

Hjärtats vishet leder och styr många andra dygder. Genom klokhet lär man sig att vara modig utan att vara obetänksam. En sådan människa kommer inte med undanflykter (grundade på dolda motiv som beror på lättja) för att undvika de ansträngningar som hör till att leva helhjärtat enligt Guds planer. En klok människas måttfullhet är varken okänslig eller misantropisk; hennes rättvisa är inte hård och hennes tålamod är inte underdånigt.