Sannfärdighet och rättvisa

De mänskliga dygderna kräver en ständig ansträngning av oss, för det är inte lätt att under lång tid bibehålla en fullständigt hederlig hållning inför situationer som kan verka hota vår egen säkerhet. Tänk i detta avseende på denna ljusa egenskap som dygden sannfärdighet utgör: kan det vara sant att den har kommit ur bruk? Har önskan att kompromissa, att sockra pillren, att satsa på skenet, slutligen avgått med segern? Man fruktar sanningen. Det är därför man tar till ett småaktigt knep: man hävdar att ingen lever i och säger sanningen, att alla förställer sig och ljuger.

Som väl är, förhåller det sig inte så. Det finns många människor - kristna såväl som icke-kristna - som är beslutna att offra sin heder och sitt rykte för sanningen, som inte ständigt söker den sol som värmer mest. Det är samma människor som förmår korrigera sitt handlande då de upptäcker att de har haft fel, eftersom de älskar uppriktigheten. Den som börjar med en lögn, den som har förvandlat sanningen till ett tomt ord för att maskera sina eftergifter, den ändrar sig inte.