Vi håller på att snabbt räkna upp vissa mänskliga dygder. Jag vet att ni i er bön till Herren kommer att tänka på många andra. Nu skulle jag vilja dröja några ögonblick vid en underbar egenskap: storsintheten.

Storsinthet: ett stort sinne, en rymlig själ där det finns plats för många. Det är kraften som gör oss beredda att gå ut ur oss själva och göra stordåd till gagn för alla. Trångsyntheten slår inte rot i den som är storsint; hos honom finns det ingen plats för snålhet, för egoistiska beräkningar eller egennyttigt bedrägeri. Den som är storsint ägnar utan förbehåll sina krafter åt det som är mödan värt, därför förmår han hänge sig. Han nöjer sig inte med att ge: han ger sig själv. Och därigenom lyckas han inse vilket det största beviset på storsinthet är: att ge sig själv till Gud.