Jag vill återigen påminna er om att vi inte har mycket tid: tempus breve est för vårt jordeliv är kort och med de medel jag nämnt behöver vi inte mer än god vilja för att ta vara på de tillfällen som Gud skänker oss. I och med att vår Herre kom till vår värld började den rätta stunden, frälsningens dag för oss och för alla. Må Gud vår Fader inte behöva förebrå oss med de ord som han lade i profeten Jeremias mun: till och med hägern under himmelen känner ju sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan tar i akt tiden för sin återkomst. Mitt folk däremot vill inte känna Herrens lagar.

Det finns inte dåliga eller olämpliga tidpunkter. Alla dagar är bra för att tjäna Gud. Dåliga dagar uppstår bara när människan slösar bort dem genom sin brist på tro, sin lättja och sin oföretagsamhet som avleder henne från att arbeta med Gud, för Gud. Jag vill lova Herren alltid! Tiden är en skatt som försvinner, som undflyr oss, som rinner mellan våra fingrar på samma sätt som vatten rinner ner i klippskrevor. Gårdagen har redan varit och dagen flyr. Morgondagen kommer snart att vara en ny gårdag. Detta liv varar en mycket kort tid. Men vad mycket man kan göra under denna korta tidsrymd av kärlek till Gud!

Vi kommer inte att kunna anföra några ursäkter. Herren har varit slösaktigt generös gentemot oss. Han har tålmodigt undervisat oss, han har förklarat sina lagar med liknelser och oförtröttligt påmint oss om dem. Han kan fråga oss, som han frågade Filippos: så många år har jag varit tillsammans med er, och ändå känner ni mig inte? Det är dags att arbeta på riktigt, att ta vara på varje ögonblick under dagen, uthärda - villigt och glatt - hela dagen i solhettan.