Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Guds vänner > Tiden är en skatt > Punkt 48
48

En familjefar planterade en vingård, satte upp stängsel kring den, högg upp en pressgrop och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort till ett fjärran land.

Jag skulle vilja att vi mediterade över denna liknelses lärdomar, ur det perspektiv som för närvarande intresserar oss. Traditionen har i denna berättelse sett en bild av det folk som Gud utvalde; och den har huvudsakligen påpekat att vi människor besvarar all denna Herrens kärlek med otrohet, med otacksamhet.

Jag vill dröja vid orden och reste bort till ett fjärran land och genast dra slutsatsen att vi kristna inte får lämna den vingård som Herren har satt oss i. Vi måste ägna vår energi åt detta arbete, inom vingårdens gränser, slita vid vinpressen och vila i vakttornet när vi är färdiga med dagens göromål. Om vi låter oss föras med av bekvämligheten så är det som om vi svarade Kristus: å nej, mina år tillhör mig, inte dig. Jag vill inte åta mig att se efter din vingård.

[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Se kapitel Nästa