Vi kan fortfarande säga "nej" till Gud och därigenom förkasta denna källa till ny och ständig lycka. Men gör vi det upphör vi att vara barn och blir slavar. Varje ting är vad det skall vara enligt sin natur. När det strävar efter något som är främmande för dess natur, handlar det därför inte i enlighet med sitt sätt att vara, utan på grund av yttre tryck; och det är att handla som en träl. Människan är rationell till sin natur. När hon handlar i enlighet med sitt förnuft, handlar hon efter sin egen impuls: och det är kännetecknande för friheten. När hon syndar, handlar hon mot förnuftet och låter sig därigenom ledas av en främmande impuls; den som samtycker till synden är därför syndens slav (Joh 8:34).

Förlåt om jag insisterar! Det är uppenbart, och dessutom har vi ofta fått det bekräftat i vår omgivning eller i oss själva, att ingen undkommer någon form av slaveri. Vissa faller på knä inför pengar; andra tillber makten; andra skepticismens relativa lugn; andra gör sinnligheten till sin guldkalv. Samma sak händer när det är fråga om mer upphöjda ting, när vi anstränger oss för ett arbete, i ett mer eller mindre stort företag, i utövandet av vetenskaplig, konstnärlig, litterär eller andlig verksamhet. Närhelst det är fråga om hängivenhet eller verklig passion lever den engagerade i slaveri, och ägnar sig lyckligt åt att tjäna sin sak.