281

Kyrkans moder

I tanken tycker jag om att föreställa mig de år som Jesus tillbringade tillsammans med sin moder och som nästan utgör hela vår Herres liv i denna värld. Jag ser Honom som ett litet barn, då Maria tar hand om Honom, kysser Honom och leker med Honom. Jag ser Honom växa, inför sin moders och sin jordiske fader Josefs kärleksfulla blick. Med vilken tillgivenhet och ömhet måste inte Maria och den helige patriarken ha tagit hand om Jesus under hans barndom och i tysthet ständigt lärt sig många saker av Honom. Deras själar måste med tiden ha blivit allt mera lika deras Sons själ, som var människa och Gud samtidigt. Det är även därför som vår Herres moder, och näst efter henne den helige Josef, bättre än någon annan känner de känslor som ryms i Kristi hjärta och de båda utgör den bästa - för att inte säga enda - vägen för att nå till vår Frälsare.

Må var och en av er - skrev den helige Ambrosius - ha en själ lik Marias för att lovprisa Herren; må var och en av er ha en anda liknande Marias, för att glädjas i Gud. Och denne kyrkofader tillägger några överväganden som vid en första anblick kan förefalla vågade, men som har en tydlig andlig innebörd för de kristnas liv. Enligt köttet är endast en Kristi moder; enligt tron är Kristus allas vår livsfrukt.

Om vi identifierar oss med Maria, om vi efterliknar hennes dygder, kan vi göra så att Kristus föds genom nåden i själen på många personer som kommer att identifiera sig med Honom genom den helige Andes verkan. Om vi efterliknar Maria deltar vi på något sätt i hennes andliga moderskap - i tysthet, i likhet med vår Fru, utan att det märks, nästan utan ord, genom att ge ett fullständigt och konsekvent vittnesbörd i vårt kristna handlande, genom att generöst och oupphörligt upprepa ett fiat som förnyar vårt intima band med Gud.

Denna punkt på ett annat språk