För att ge bönen en riktning brukar jag - kanske kan det vara till hjälp även för någon av er - överföra även de andligaste ting till det materiella planet. Även vår Herre gjorde det. Han tyckte om att undervisa med liknelser tagna ur den miljö som hans åhörare levde i: han talade om herden och fåren, om vinstocken och grenarna, om båtar och nät, om det frö som såningsmannen kastar iväg …

Guds ord har fallit i vårt hjärta. Vad för slags jordmån har vi förberett åt det? Finns det många stenar? Är den full med törnen? Är det kanske en plats som trampas alltför mycket av uteslutande mänskliga, små och livlösa gärningar? Herre, må min tomt vara god, bördig jord som är generöst utsatt för regn och sol; må din sådd slå rot; må den ge mogna ax, god säd.

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Det är september och vinstockarna bär stora, tunna, böjliga och seniga rankor som böjer sig under tyngden av all frukt som redan är färdig för att skördas. Se på dessa grenar som är fyllda på grund av att de tar del av stammens sav. Det är bara så som de har kunnat omvandla de små knoppar som fanns några månader tidigare till sött och moget fruktkött som fyller människornas syn och hjärtan med glädje. På marken ligger det kanske några lösa kvistar, halvt om halvt gömda i jorden. Även de var grenar, men nu är de torra, livlösa. De är sterilitetens tydligaste symbol. Utan mig kan ni ingenting göra.

Skatten. Föreställ er den oändliga glädje som den lycklige mannen som finner den känner. Knapphetens och bekymrens tid är förbi. Han säljer allt han äger och köper åkern. Hela hans hjärta finns där: där han gömmer sin rikedom. Vår skatt är Kristus. Vi får inte tveka inför att kasta allt som hindrar oss över bord för att kunna följa Honom. Och utan sin onödiga börda kommer båten att kunna fara raka vägen till Guds Kärleks säkra hamn.