Dessutom skulle jag vilja att ni lade märke till att ingen undgår tendensen att imitera andra. Medvetet eller omedvetet tenderar vi människor ständigt till att imitera varandra. Och vi, skulle vi säga nej till uppmaningen att imitera Jesus? Varje individ anstränger sig, lite i taget, att identifiera sig med den han beundrar, med den modell han valt för sig själv. Var och en handlar med utgångspunkt i det ideal han har utarbetat för sig. Vår Mästare är Kristus: Guds Son, den andra Personen i den heliga Treenigheten. Genom att imitera Kristus kommer vi att uppnå den underbara möjligheten att delta i denna ström av kärlek som utgör mysteriet med den Gud som samtidigt är En och Treenig.

Om ni ibland känner att ni saknar kraft att följa i Jesu Kristi fotspår, samtala då i all förtrolighet med dem som umgicks nära med Honom under den tid han tillbringade på vår jord. Först och främst med Maria, som satte Honom till världen för vår skull. Och även med Apostlarna. Några greker sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: "Herre, vi vill gärna se Jesus". Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus.Är inte det uppmuntrande? De där främlingarna vågar inte presentera sig för Mästaren, och letar efter någon som kan föra deras talan väl.