Muntlig bön och stilla bön

I denna gobeläng som den kristna trons handlande väver, finns de muntliga bönerna infattade, likt juveler. Det finns formuleringar av gudomligt ursprung, Fader vår..., Hell dig Maria..., Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, den krans av lovord som riktas till Gud och vår moder i form av den heliga Rosenkransen och många, många andra former för åkallan, fulla av fromhet, som våra kristna bröder har reciterat från första början.

Då den helige Augustinus kommenterade en vers i psalm 85 – förbarma dig Herre, jag ropar till dig hela dagen –, skrev han följande: med hela dagen avses all tid, utan avbrott… En enda människa når ut till världens ände; för det är Kristi egna lemmar som ropar, vissa vilar redan i Honom, andra åkallar Honom nu och andra kommer att åkalla Honom när vi har dött, och på dem kommer andra bedjande att följa. Blir ni inte gripna av att kunna delta i denna hyllning av Skaparen som pågår ständigt under århundradenas lopp? Vad stor människan är, då hon erkänner sig som Guds älskade varelse och vänder sig till Honom, tota die, i varje stund av sin jordiska vandring!