Josemaría Escrivá Obras
200

Låt oss sträva efter att bli ödmjukare. Det är nämligen bara en ödmjuk tro som gör det möjligt för oss att se med ett övernaturligt perspektiv. Och det finns inget annat alternativ. Det finns bara två sätt att leva i denna värld: antingen lever man ett övernaturligt liv, eller ett djuriskt liv. Och du och jag kan inte leva annat än Guds liv, det övernaturliga livet. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sin själ? Vilken nytta har en människa av all världens goda, av att få alla förståndets och viljans önskningar uppfyllda? Vad är allt detta värt, när allting upphör, när allting rämnar, när alla denna jordiska världs rikedomar är som teaterkulisser, när man därefter befinner sig i evigheten för alltid, för alltid, för alltid?

Det adverbet - alltid - gjorde Teresa av Jesus till en stor människa. När hon - som barn - tillsammans med sin bror Rodrigo gick ut genom porten Adaja genom hemstadens murar för att bege sig till morernas land och bli halshuggna för Kristus, viskade hon till sin bror, när han blev trött: för alltid, för alltid, för alltid.

Människorna ljuger när de på tal om timliga saker säger ”för alltid”. ”För alltid” är sant, fullständigt sant, endast då det hänför sig till Gud, och så bör du leva, med en tro som skall hjälpa dig att få en ljuv försmak av himlen när du tänker på den evighet som verkligen är för alltid.

Föregående Se kapitel Nästa