Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Guds vänner > Att leva av tron > Punkt 196
196

Jesus stannade och sade: Kalla hit honom. Vissa av de vänligast inställda som omgav den blinde vände sig till honom och sade: Var lugn. Stig upp, han kallar på dig. Det är den kristna kallelsen! Men Gud kallar oss inte bara en gång. Tänk även på att Herren söker oss i varje ögonblick: stig upp - uppmanar han oss -, res dig ur din lättja, din bekvämlighet, din futtiga själviskhet, dina obetydliga små bekymmer. Res dig, istället för att ligga utslagen i en hög på marken. Se till att växa i längd, tyngd och volym och övernaturligt perspektiv.

Mannen kastade av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus. Han kastade av sig manteln! Jag vet inte om du har varit i krig. För många år sedan hände det ett par gånger att jag gick på ett slagfält, några timmar efter att striden hade slutat. Kvarlämnade på marken låg filtar, fältflaskor, ryggsäckar fulla med personliga tillhörigheter: brev, fotografier på älskade personer ... Och det var inte de besegrade som hade lämnat dem, utan segrarna! Alla de där sakerna, allt de lämnat hindrade dem från att springa snabbare och kasta sig över fiendens skyttevärn. Som Bartimaios på språng efter Kristus.

Glöm inte att det är nödvändigt att anstränga sig för att komma fram till Kristus; att det är nödvändigt att kasta bort allt som stör: filt, ryggsäck och fältflaska. Du bör handla på samma sätt i ditt envig för Guds ära, i din kamp för kärlek och frid, med vilken vi försöker utbredda Kristi rike. För att tjäna Kyrkan, påven och människorna måste du vara beredd att avstå från allt som är överflödigt, att vara utan den filt som värmer när det är kallt om natten, att vara utan dina avhållna familjesouvenirer; att vara utan det svalkande vattnet i fältflaskan. Det är en lektion i tro, en lektion i kärlek. För det är så man bör älska Kristus.

[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Se kapitel Nästa