187

Jag brukar säga att det finns tre punkter som fyller oss av glädje på jorden och får oss att uppnå den eviga lyckan i himlen: en fast, finkänslig, glad och orubblig trohet gentemot tron, gentemot den kallelse som var och en har fått, och gentemot renheten. Den som fastnar i törnbuskarna vid vägkanten - sinnlighet, högmod … - gör det av egen vilja, och om han inte ändrar sig, blir han olycklig för att han vänt ryggen åt Kristi kärlek.

Jag vill åter påpeka att vi alla har vårt elände. Men vårt elände får aldrig förleda oss till att skilja oss från Guds kärlek, tvärtom bör det få oss att gripa tag i kärleken, att försjunka i Guds godhet, som gamla tiders krigare iklädde sig sin rustning: det där ecce ego, quia vocasti me - räkna med mig, du har ju kallat på mig - är vårt försvar. Vi får inte avlägsna oss från Gud för att vi upptäcker våra svagheter; vi måste angripa eländet, just för att Gud litar på oss.

Denna punkt på ett annat språk