Den som låtit sig fördärvas av köttets begär är andligt oförmögen att göra framsteg eller att utföra en god gärning, och är som en krympling som ligger vid sidan som en trasa. Har ni någonsin sett sjuka som lider av en fortskridande förlamning, som är helt hjälplösa och inte kan resa sig upp? Vissa kan inte ens röra huvudet. Samma sak händer på det övernaturliga planet med dem som inte är ödmjuka och fegt har hängivit sig åt åtrån. De ser inte, hör inte, förstår ingenting. Det är som om de vore förlamade och sinnesslöa. Var och en av oss bör åkalla Herren och hans moder och be att de skall göra oss ödmjuka och fast beslutna att fromt ta till det gudomliga botemedel som är bikten. Tillåt inte att en förruttnelsens smitthärd får fotfäste i era själar, oavsett hur liten den än är. Tala om den! Rinnande vatten är rent; när det blir stillastående bildar det pölar fulla med motbjudande smuts och det som varit dricksvatten blir en grogrund för småkryp.

Ni vet alla lika väl som jag att kyskheten är möjlig och en källa till glädje; ni vet även att den ibland kräver lite kamp. Låt oss än en gång lyssna till den helige Paulus: I mitt inre bejakar jag Guds lag, men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp? Ropa ännu högre om det behövs: men vi skall inte överdriva: Sufficit tibi gratia mea, min nåd är allt du behöver, svarar Herren oss.