Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga. Ni skall avhålla er från all otukt. Var och en skall lära sig att hålla sin kropp i helgd och ära, inte utlämna den åt lidelser och begär som hedningarna, som inte känner Gud. Vi tillhör Gud fullständigt, till själ och kropp, kött och blod, sinnen och själsförmågor. Låt oss säga förtröstansfullt till Honom: Jesus, bevara vårt hjärta, så att det blir stort, starkt och milt, tillgivet och finkänsligt, gör så att det flödar över av kärlek till dig, så att vi må tjäna alla människor.

Vår kropp är helig; Guds tempel, kallar den helige Paulus den. Apostelns utrop påminner mig om den allmänna kallelse till helighet som Herren riktar till människorna: Estote vos perfecti sicut et Pater vester caelestis perfectus est, var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. Herren kräver att alla, utan några som helst undantag, skall besvara hans nåd; att var och en, i enlighet med vars och ens personliga situation, skall utöva Guds barns dygder.

Då jag påminner er om att den kristne måste iaktta en fullkomlig kyskhet, vänder jag mig således till alla: till celibatärer, som skall leva en absolut avhållsamhet; och till gifta, som skall leva kyskt i uppfyllandet av sitt stånds plikter.

När man har Guds anda, är inte kyskheten en störande och förnedrande börda. Den är ett glatt bejakande: kärleken, självbehärskningen, segern över jaget kommer varken från köttet eller instinkten; de kommer från viljan, framför allt om den är förenad med Herrens vilja. För att vara kyska - och inte bara avhållsamma eller anständiga - måste lidelserna underkastas vårt förnuft för ett högtstående motiv, i kraft av kärleken.

Jag jämför denna dygd med vingar: den gör det möjligt för oss att föra vidare budorden, Guds lära, i samtliga världens miljöer, utan fruktan för att bli nedsmutsade. Vingar, även om det är de vingar som bär majestätiska fåglar som flyger högt över molnen, är tunga, mycket tunga. Men utan vingar skulle dessa fåglar inte kunna flyga. Inpränta det noga i era sinnen, och bestäm er för att inte ge vika om ni känner stinget av frestelsen som smyger sig in och försöker få renheten att framstå som en outhärdlig tyngd: fatta mod, högre upp! Mot solen, ända tills ni når fram till Kärleken.