Josemaría Escrivá Obras
156

Scenen i Evangeliet fortsätter: de - fariséerna - lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: Mästare. Se så bedrägligt de kallar Honom Mästare; de låtsas vara beundrare och vänner, de behandlar Honom på ett sätt som förbehålls myndighetspersoner som man hoppas bli undervisad av. Magister, scimus quia verax es, vi vet att du är uppriktig... vilken lömsk slughet! Har ni sett större falskhet? Se er för i denna värld. Var inte misstänksamma eller misstrogna; men ni bör komma ihåg bilden av den gode Herden som man ser i katakomberna och känna tyngden på era axlar av det får som inte är en enda själ, utan hela Kyrkan, hela mänskligheten.

Om ni storsint tar på er detta ansvar, kommer ni att vara djärva och kloka då ni försvarar och förkunnar Guds rättigheter. Och då kommer många, genom ert rättframma uppträdande, att anse er vara och kalla er mästare, utan att ni själva vill det: vi söker inte jordisk ära. Men bli inte förvånade om det bland alla dem som vänder sig till er även smyger sig in sådana som endast vill smickra er. Kom noga ihåg det ni har hört mig säga många gånger: varken förtal, skvaller, mänsklig hänsyn eller oron för vad skall folk säga, och ännu mindre hycklande smicker skall någonsin få hindra oss från att göra vår plikt.

Föregående Se kapitel Nästa