Denna meditation över Skärtorsdagens innebörd lider mot sitt slut. Om Herren har hjälpt oss – och han är alltid redo, bara vi öppnar våra hjärtan för honom – kommer vi att känna oss sporrade att besvara honom med vad som är viktigast: kärleken till nästan. Och vi kommer att kunna sprida denna kärlek bland våra medmänniskor, genom att leva för att tjäna. Jag har gett er ett exempel, insisterar Jesus, då han talar med lärjungarna efter att ha tvättat deras fötter natten för den sista måltiden. Låt oss avlägsna all stolthet, ärelystnad och önskan att dominera ur våra hjärtan. Då kommer glädjen och friden att härska omkring oss och i oss, djupt rotade i vår självuppoffring.

Till sist vänder vi oss som barn med en kärleksfull tanke till Maria, Guds moder och vår moder. Förlåt mig om jag återigen berättar om ett minne från min barndom. Jag tänker på en bild som fick stor spridning i mina hemtrakter på den tid den helige Pius X uppmuntrade bruket att gå till kommunion ofta. Bilden visade Maria som tillbad den heliga hostian. I dag lär oss vår Fru, som hon gjorde då och alltid kommer att göra, att umgås med Jesus, att känna igen honom och att möta honom under dagens olika händelser; i synnerhet under denna ytterst viktiga stund då tiden förenas med evigheten under det heliga Mässoffret. Jesus, som evig Präst, drar till sig alla ting för att sätta dem, divino afflante Spiritu, med den helige Andes fläkt, i Gud Faders närvaro.