Vad kroppen begär är inte bara sinnenas oordnade tendenser i allmänhet, eller sexualdriften, som måste vara ordnad och inte är ond i sig, eftersom den är en ädel mänsklig realitet som kan helgas. Jag talar därför aldrig om orenhet, utan om renhet, eftersom Kristi ord gäller alla: Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Gud har kallat vissa till att leva denna renhet i äktenskapet, andra till att avstå från mänsklig kärlek för att uteslutande och passionerat besvara Guds kärlek. Varken de förra eller de senare skall vara sinnlighetens slavar, utan herrar över sina egna kroppar och sina egna hjärtan, för att kunna ge dem på ett självuppoffrande sätt till andra.

När jag talar om dygden renhet, brukar jag tillägga adjektivet helig. Den kristna renheten, den heliga renheten, gör inte att man stolt känner sig ren, obesudlad. Det är att veta att vi har fötter av lera, även om Guds nåd varje dag skyddar oss från fiendens snaror. Jag anser det vara en deformation av kristendomen att ständigt, nästan uteslutande, skriva och predika om detta ämne, så som vissa gör samtidigt som de glömmer andra dygder som är av väsentlig betydelse för kristna och även i allmänhet för samvaron mellan människor.

Den heliga renheten är varken den enda eller den främsta kristna dygden, men den är oundgänglig för att härda ut i den dagliga strävan efter helighet. Om man inte bevarar den kan man inte ägna sig åt apostolat. Renheten är en följd av den kärlek med vilken vi hängivit oss själva till Herren, till själ och kropp, med våra förmågor och sinnen. Renheten är inte en förnekelse av något, utan ett glatt bejakande.

Jag sade tidigare att vad kroppen begär inte uteslutande består i en oordnad sinnlighet, utan även i bekvämlighet, avsaknad av iver som gör att man söker vad som är lättast, behagligast, den till synes kortaste vägen, trots att man gör det till priset av att ge vika i troheten gentemot Gud.

Att handla så är liktydigt med att ovillkorligt överlämna sig i händerna på den lag som den helige Paulus varnar oss för, syndens lag: När jag vill göra det goda, upptäcker jag det onda som finns hos mig, därför bejakar jag Guds lag i mitt inre. Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Infelix ego homo!, jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp? Och lyssna till apostelns svar: Guds nåd, genom Jesus Kristus vår Herre. Vi kan och måste kämpa mot kroppens begär, för Herren beviljar oss alltid sin nåd, om vi är ödmjuka.