44

Kärlekens verk är alltid stora, även om det rör sig om till synes små saker. Gud har närmat sig oss människor, stackars skapade varelser, och sagt oss att han älskar oss: Deliciae meae esse cum filiis hominum, jag gläds av att vara bland människor. Herren avslöjar för oss att allt är viktigt: såväl de handlingar som vi mänskligt sett anser vara extraordinära som dessa andra som vi däremot anser vara av ringa betydelse. Ingenting går förlorat. Ingen människa är föraktad av Gud. Vi är alla, var och en i sitt eget kall – i hemmet, i arbetet, i uppfyllandet av det egna ståndets plikter, i utövandet av medborgerliga rättigheter och skyldigheter – inbjudna att ta del av himmelriket.

Detta lär oss den helige Josefs liv: det var ett enkelt, normalt och vanligt liv, som bestod av åratal av ständigt samma arbete, av mänskligt sett monotona dagar som följde varandra en efter en. När jag mediterat över den helige Josef har jag många gånger tänkt att det är ett av skälen till att jag känner en så speciell vördnad för honom.

När den helige Fadern Johannes XXIII den 8 december förra året i sitt avslutningsanförande efter Andra Vatikankonciliets första session tillkännagav att den helige Josef skulle nämnas i Mässans kanon, ringde mig genast en mycket högt uppsatt kyrklig dignitär för att säga: Rallegramenti! Gratulerar! När jag hörde tillkännagivelsen tänkte jag genast på Er och på hur glad Ni måste ha blivit. Och visst hade han rätt: för koncilieförsamlingen, som företräder hela Kyrkan samlad i den helige Ande, förkunnar det enorma övernaturliga värdet av den helige Josefs liv, värdet av ett enkelt liv av arbete inför Gud i fullständig uppfyllelse av Guds vilja.

Skrifthänvisningar
Denna punkt på ett annat språk