Fortsätt kämpa

Följ den helige Paulus råd: hora est iam nos de somno surgere! — det är dags att arbeta! Att arbeta med ditt inre, med att bygga upp din själ; och att arbeta utåt, där du är, med att bygga upp Guds rike.

Ångerfullt säger du till mig: "Jag ser så mycket elände i mig själv! Jag är så trög och släpar på så mycket begär, att jag får intrycket av att aldrig ha gjort någonting för att närma mig Gud. Att börja, börja: Herre, alltid i början! Jag skall ändå se till att anstränga mig av hela min själ varje dag".

Må han välsigna dina ansträngningar.

Fader, sade du: jag gör så många misstag, så många felsteg.

Det vet jag redan, svarade jag dig. Men Gud vår Herre, som också vet det och tar med det i sina beräkningar, begär bara att du skall vara ödmjuk och erkänna det, och kämpa för att korrigera dig, för att tjäna honom bättre och bättre för varje dag som går, med mera inre liv, med ständig bön, med fromhet och genom att använda alla lämpliga medel för att helga ditt arbete.

Må du kunna förvärva — det vill du — en åsnas dygder! Åsnan är ödmjuk, den arbetar hårt och ihärdigt, den är envis!, trogen, går med säkra steg, den är stark — och om den har en god husbonde — tacksam och lydig.

Fortsätt att betrakta åsnans egenskaper och lägg märke till att åsnan, för att göra någonting nyttigt måste låta sig styras av en annans vilja, av den som leder den … Ensam skulle den bara … uppföra sig som en åsna. Med all säkerhet skulle den inte komma att tänka på någonting bättre att göra än att rulla sig på marken, springa till krubban … och skria.

Jesus! — säg det till honom du också — ut iumentum factus sum apud te! — du har gjort mig till din lilla åsna; lämna mig inte, et ego semper tecum! — så kommer jag alltid att vara med dig. Led mig alltid hårt bunden av din nåd: tenuisti manum dexteram meam … du har tagit tag i min grimma: et in voluntate tua deduxisti me … och få mig att göra din vilja. Så kommer jag att älska dig i evigheters evighet! — et cum gloria suscepisti me!

Till och med den minsta uppoffring tycker du är ett hjältedåd. Ibland använder sig Jesus av dina "konstigheter", av din småaktighet, för att du skall tukta dig och göra en dygd av nödvändigheten.

Jesus, jag vill besvara din Kärlek, men jag är slö.

Med din nåd kommer jag att klara det.

Det andliga livet består — jag upprepar det om och om igen, avsiktligt — i att ständigt börja och börja om.

Börja om? Ja! Varje gång som du gör en akt av ånger — och vi bör göra många varje dag — börjar du om, för därigenom ger du Gud ny kärlek.

Vi kan inte vara nöjda med det vi gör för att tjäna Gud, på samma sätt som en konstnär inte är nöjd med den tavla eller staty som stiger fram under hans händer. Alla säger till honom: Det är ett mästerverk; men han tänker: Nej, det är inte det, jag hade velat göra den vackrare. Så bör även vi reagera.

Dessutom, Herren ger oss mycket och har rätt till ett fullt gensvar från vår sida … och vi bör gå i hans takt.

Du saknar tro … och du saknar kärlek. Om det inte vore så, skulle du omedelbart och oftare än nu vända dig till Jesus och be honom om både det ena och det andra.

Vänta inte längre, åkalla honom, så kommer du att höra Kristus tala till dig: "Vad vill du att jag skall göra för dig?", på samma sätt som han tog sig an den blinde som ropade till honom från vägkanten utan att tröttna.

Den där vännen till oss skrev så här: "Många gånger har jag bett Herren om förlåtelse för mina stora synder; jag har sagt till honom att jag älskar honom och kysst krucifixet, och tackat för hans faderliga omsorg dessa dagar. Som för många år sedan häpnade jag när jag hörde mig själv säga — jag insåg det först senare — Dei perfecta sunt opera — alla Guds verk är fullkomliga. Samtidigt blev jag fullständigt säker, utan minsta tvivel, på att detta är det svar som Gud gav sin skapade varelse som är syndig, men älskar honom. Jag förväntar mig allt av honom! Välsignad vare han!!"

Jag skyndade mig att svara honom: "Herren handlar alltid som en god Fader och ger oss ständigt bevis på sin kärlek: ställ allt ditt hopp till honom … och fortsätt kämpa".

Jesus, trots att jag har varit som jag är — stackars mig — har du gjort allt det som du gjort för mig … vad skulle du då inte göra om jag motsvarade din nåd?

Denna sanning bör göra dig generös utan uppehåll.

Gråt och beklaga dig med smärta och kärlek, för Herren och hans välsignade moder förtjänar ett bättre handlande från din sida.

Även om du ibland känner att du inte har lust att be och du tycker att det du säger bara är en läpparnas bekännelse, så förnya dina akter av tro, hopp och kärlek. Somna inte! För annars kommer det onda dit det goda nu finns, och drar dig med sig.

Be så här: Jesus, om jag skall göra någonting nyttigt, så måste du göra det för mig. Ske din vilja: jag älskar den, även om din vilja tillåter mig att alltid vara som jag är nu och smärtsamt falla för att på nytt resas upp av dig.

Min Gud, gör mig helig, med hugg och slag, om det så skulle behövas. Jag vill inte vara ett hinder för din vilja. Jag vill göra din vilja, jag vill vara generös … Men hur allvarligt menad är min önskan?

Du är full av oro därför att du inte älskar som du borde. Allting irriterar dig. Och fienden gör vad han kan för att ditt dåliga humör skall komma i dagen.

Jag förstår att du är mycket förödmjukad, och just därför bör du reagera, verkningsfullt och utan dröjsmål.

Det är inte den sanna heligheten — i bästa fall är det dess karikatyr — som gör att man tvingas tänka att "för att stå ut med ett helgon krävs det två helgon".²

Djävulen försöker att avlägsna oss från Gud och om du låter dig domineras av honom, kommer ärbara människor att "avlägsna sig" från dig, för de "avlägsnar sig" från satans vänner eller från dem som är besatta av honom.

När du talar med Herren, så be honom, även om du tycker att du bara säger tomma ord, om större överlåtelse, om att gå framåt med större beslutsamhet längs den kristna fullkomlighetens väg: må han upptända dig mer!

Förnya din fasta föresats att leva ditt kristna liv med en "ständigt verksam vilja": vid alla tider och under alla omständigheter.

Res inga hinder i vägen för nåden: du skall vara övertygad om att för att vara surdeg är det nödvändigt att vara helig, du måste kämpa för att identifiera dig med Honom.

Säg sakta, uppriktig i anden: nunc coepi! — nu börjar jag!

Tappa inte modet om du olyckligtvis inte ser i dig förändringen, verkan av Herrens högra hand … Från din låghet kan du ropa: Hjälp mig Jesus, för jag vill göra din vilja … din så älskvärda vilja!

Jag håller med: du bör ägna dig åt "dem". Men det första du skall ägna dig åt är dig själv, ditt inre liv. För annars kommer du inte att kunna tjäna dem.

Vad den där uppoffring som den helige Ande föreslår kostar på! Se i lugn och ro på ett krucifix … och du kommer att älska denna gottgörelse.

Spikas fast på Korset! Denna längtan kom som ett nytt ljus upp i denna själs sinne, hjärta och på hans läppar, många gånger.

Spikas upp på Korset? Vad svårt det är! sade han till sig själv. Och ändå kände han mycket väl till

vägen: agere contra! — förneka sig själv. Därför bönföll han: Hjälp mig, Herre!

Om vi försätter oss på Golgata där Jesus dog, bör erfarenheten av våra personliga synder få oss att känna smärta: att fatta ett mognare och djupare beslut att inte förolämpa honom igen.

Vi bör vare dag slipa vår sträva yta på samma sätt som när man bearbetar en sten eller snidar i trä: Ta bort brister ur vårt personliga liv med botgöringsanda, med små uppoffringar, som finns av två slag: aktiva — dem som vi själva söker upp, som små blommor vi plockar under dagens lopp — och passiva, som kommer utifrån och som vi har svårt att acceptera. Sedan lägger Jesus Kristus till det som saknas.

Vilken underbar avbild av den Korsfäste du kommer att bli, om du besvarar nåden generöst, glatt, helt och hållet.

Med öppna armar ber Herren dig om en ständig allmosa av kärlek.

Närma dig Jesus, som har dött för dig, närma dig Korset som avtecknar sig mot himlen på Kalv­ariebergets krön …

Men närma dig uppriktigt, med den inre samling som är ett tecken på kristen mognad: för att de gudomliga och mänskliga händelserna i Kristi lidande skall tränga in i din själ.

Vi bör ta emot självtukt med samma sinnelag som Jesus Kristus hade under sitt heliga lidande.

Självtukt är en nödvändig förutsättning för allt apostolat och för att fullkomligt genomföra varje apostoliskt verk.

Botgöringsandan består huvudsakligen i att dra nytta av det rikliga överflödet av små saker — handlingar, försakelser, uppoffringar, tjänster vi kan utföra — som vi möter varje dag längs vår väg, och göra dem till akter av kärlek, botfärdighet, självtukt, och därigenom göra en liten blombukett av dem vid dagens slut: en vacker bukett som vi erbjuder Gud!

Den bästa offerandan är att vara uthållig i ett påbörjat arbete: såväl när man utför det med entusiasm som när man utför det motvilligt.

Låt din andlige ledare bedöma din självtuktsplan så att han kan moderera den.

Men att moderera betyder inte alltid att minska självtukten, den kan även ökas, om han anser det lämpligt. Och acceptera det, oavsett vilket det är!

Vi kan i likhet med den helige Augustinus säga att våra onda begär rycker i våra kläder för att dra oss nedåt. Samtidigt känner vi i vårt hjärta stora, ädla, rena önskningar och så pågår striden.

Om du med Herrens nåd använder dig av de asketiska medlen: sökande efter Guds närvaro, självtukt och (bli inte rädd) botgöring, så kommer du att göra framsteg, finna frid och gå segrande ur striden.

Att vaka över hjärtat. — Så här bad denne präst: "Jesus, må mitt hjärta vara en tillsluten lustgård; må mitt stackars hjärta vara ett paradis där du bor; må min skyddsängel vaka över den, med ett svärd av eld som han använder för att rena alla känslor innan de kommer in i mig; Jesus försegla mitt stackars hjärta, med ditt gudomliga sigill, ditt Kors".

Ett rent liv, modigt! Var och en inom sitt stånd: man skall kunna säga nej för den stora Kärlekens skull, Kärleken med stor bokstav.

Det finns ett spanskt ordspråk som talar klarspråk: "Mellan helig kvinna och helig man, en kraftig mur av kalk och sten."³

Vi bör bevaka hjärtat och sinnena, och alltid undfly tillfällen till synd. Man måste undvika passionen, hur helig den än tycks vara!

Min Gud! jag finner nåd och skönhet i allt jag ser: för Kärlekens skull skall jag alltid vaka över mina blickar.

Du som är kristen, och följaktligen ett Guds barn, bör känna det tunga ansvaret att besvara den barmhärtighet Herren har visat dig, med en hållning av vaksam och kärleksfullt fasthet, så att varken något eller någon kan sudda ut de Kärlekens karaktäristiska drag som han har inpräglat i din själ.

Du har blivit mycket förtrogen med denne vår Gud, som är så nära dig, så djupt inne i din själ … men, försöker du se till att komma honom ännu närmare, att ha honom ännu djupare inom dig? Undviker du små saker som kan komma emellan och störa vänskapen?

Var modig! Motsätt dig inte att skära bort allt som, om än aldrig så lite, smärtar Den som älskar dig så mycket.

Om vi är trogna Jesus Kristus kommer hans liv att på något sätt upprepas i allas våra liv, såväl i fråga om den inre processen — helgandet — som i det yttre uppträdandet.

Var tacksam för hans godhet.

Jag tycker att det är mycket lämpligt att du ofta visar Herren en brinnande, stor, önskan att vara helig, även om du ser att du är full av brister …

Gör det just av den anledningen!

Du som så tydligt har sett att du är Guds barn — även om du inte skulle se det igen, vilket inte kommer att hända! — bör fortsätta att gå framåt på din väg, för alltid, av trohet, utan att se dig om.

En föresats: att vara dagsschemat trogen — heroiskt trogen och utan ursäkter — i vardagslivet och i exceptionella situationer.

Någon gång kanske du har tänkt med helig avundsjuka på den unge aposteln Johannes, quem diligebat Jesus — som Jesus älskade.

Skulle du inte tycka om att man kallade dig "den som älskar Guds vilja"? Gör vad som behövs, dag efter dag.

Det här kan du vara säker på: din önskan — som omsätts i handling! — att uppföra dig som en god son, ett äkta Guds barn ger ständigt ungdom, sinnesro, glädje och frid.

Om du återigen överlämnar dig i Guds händer, kommer den helige Ande att ge ditt förstånd ljus och din vilja styrka.

Lyssna till liknelsen från Jesu egna läppar och som aposteln Johannes återger i sitt evangelium: Ego sum vitis, vos palmites — Jag är vinstocken; ni är grenarna.

Nu har du redan hela liknelsen inför din fantasis ögon och i ditt förstånd. Och du ser att en gren som är avskuren från stammen, från vinstocken, inte duger till någonting, den kommer inte att bära frukt och kommer att sluta som en torr kvist, som människor eller djur trampar på eller kastar den i elden …

Du är grenen: dra alla konsekvenser av det.

Idag har jag återigen bett full av förtröstan, och begärt följande: "Herre, gör så att vi inte grämer oss över gamla fall, som du har förlåtit, och inte heller över risken att vi åter kan falla; gör så att vi överlämnar oss i dina barmhärtiga händer; låt oss komma till dig med vår längtan efter helighet och apostolat, som gömmer sig likt glöd under en skenbar kylas aska …

Herre, jag vet att du bönhör oss." Säg det till Honom du också.

Var uppriktig när du öppnar din själ, utan att sockra den beska medicinen, vilket ibland är tecken på barnslighet, tala ut.

Fortsätt sedan följsamt: du kommer att bli heligare, lyckligare.

Sök inte tröst någon annanstans än hos Gud. — Hör vad den där prästen skrev: Aldrig lätta sitt hjärta för någon annan vän om det inte är nödvändigt!

Helig blir man med den helige Andes hjälp — som kommer och tar sin boning i våra själar — genom nåden som vi får i sakramenten och genom konstant asketisk kamp.

Min son, vi får inte lura oss själva: jag kommer aldrig att tröttna på att upprepa det — du och jag kommer alltid att behöva kämpa, alltid, ända till slutet av våra liv. Därigenom kommer vi att älska friden, vi kommer att skänka andra frid och vi kommer att få det eviga livets lön.

Nöj dig inte med att tala med Tröstaren, lyssna till honom!

Begrunda i din bön att det andliga barnaskapets liv, som gav dig en djup insikt om att du är Guds barn, fyllde dig med ett barns kärlek till Fadern; tänk på att du först gick genom Maria till Jesus, som du tillber som en vän till honom, som hans bror, som den som älskar honom …

Sedan du tagit det här rådet till dig, förstår du att du hittills visste att den helige Ande har sin boning i din själ för att helga den … men att du inte hade "begripit" denna sanning om hans närvaro. Du behövde det där rådet: nu känner du Kärleken inom dig; och du vill umgås med honom, vara hans vän, hans förtrogne … göra det lättare för honom att städa, rycka upp, sätta i brand …

Jag klarar det inte, tänkte du. — Lyssna till honom, upprepar jag. Han skall ge dig kraft, han kommer att göra allt, om du vill … och visst vill du!

Be till honom: Gudomlige Gäst, Mästare, Ljus, Vägledare, Kärlek: må jag välkomna dig och lyssna till din undervisning, och upptändas och följa dig och älska dig.

För att närma dig Gud, för att flyga ända upp till Gud, behöver du bönens och gottgörelsens starka och generösa vingar.

För att undvika slentrian i dina muntliga böner, försök att recitera dem med samma kärlek som den som talar för första gång med sin älskade … och som om det skulle vara den sista gången som du kunde vända dig till Herren.

Om du är stolt över att vara den heliga Marias son, så fråga dig själv: Hur många gånger under dagen, från morgonen till kvällen, visar jag min vördnad för Jungfru Maria?

Det finns, bland annat, två skäl för att jag skall gottgöra min obefläckade Moder varje lördag och aftonen före hennes högtider, sade den där vännen till sig själv.

Ett skäl — det räcker att öppna ögonen för att se det — är att folk i stället för att ägna söndagarna och Jungfruns högtider (vanligen folkliga högtider) åt bön ägnar dem åt att förolämpa vår Jesus med offentliga synder och skandalösa brott.

Det första skälet är att vi som vill vara goda döttrar och söner inte ägnar de dagar som är vigda åt Herren och hans Moder den uppmärksamhet vi borde, kanske på grund av satans inflytande.

Du inser redan att dessa skäl, tyvärr, fortfarande är mycket aktuella och gör att även vi bör gottgöra.

Jag har alltid ansett den kristnes bön vara ett kärleksfullt samtal med Jesus, som inte ens bör avbrytas i de stunder då vi rent fysiskt befinner oss långt borta från tabernaklet, för hela vårt liv består av mänskliga kärlekssånger med gudomlig genklang … Och älska, det kan vi alltid göra.

Guds kärlek till hans skapade varelser är så stor, och vårt gensvar borde vara så fulländat, att klockorna stannade när den heliga Mässan firas.

De grenar som är förenade med vinstocken mognar och ger frukt.

Vad bör du och jag göra? Vara mycket förenade, genom Brödet och Ordet, med Jesus Kristus som är vår vinstock … och säga kärleksfulla ord till honom hela dagen. Så gör förälskade.

Älska Herren mycket. Bevara och främja i din själ denna längtan att älska honom. Älska Gud, just nu, när kanske ganska många av dem som håller honom i sina händer inte älskar honom, behandlar honom illa och försummar honom.

Behandla Herren mycket väl, i den heliga mässan och under hela dagen!

Bönen är den kristnes mäktigaste vapen. Bönen gör oss verkningsfulla. Bönen gör oss lyckliga. Bönen ger oss all styrka vi behöver för att hålla Guds bud.

Ja! hela ditt liv kan och bör vara bön.

Personlig helighet är inte en verkningslös teori, utan en precis, gudomlig och mänsklig verklighet, som ständigt tar sig uttryck i dagliga kärlekshandlingar.

Den bönens anda som uppfyllde hela Jesu Kristi liv då han vistades bland oss människor lär oss att alla gärningar — stora och små — skall föregås, ledsagas och åtföljas av bön.

Betrakta och upplev Kristi lidande, tillsammans med honom: håll fram — många gånger om dagen — dina skuldror då man gisslar honom, håll fram ditt huvud för törnekronan. — Där jag kommer ifrån säger man att "kärlek återgäldas med kärlek".

Den som älskar missar inte en enda detalj. Det har jag iakttagit hos många människor, dessa småsaker är någonting mycket stort: Kärleken!

Älska Gud för dem som inte älskar honom: denna anda av botgöring och gottgörelse bör du göra till kött av ditt kött.

Om den inre kampen någon gång blir svårare, så kommer det att vara ett gott tillfälle att visa att vår Kärlek är på riktigt.

Du är säker på att det var Gud som fick dig att tydligt inse att du bör återgå till de barnsligaste småsakerna i ditt tidigare inre liv; och härda ut i månader och rentav år med dessa hjältemodiga bagateller som du har beslutat dig för att utföra av Kärlek, även om din vilja är kall; dina känslor, som så ofta är för slöa för att inse vad som är gott, saknar i det här avseendet betydelse.

Härda ut, frivilligt och kärleksfullt — även om du är torr — i ditt fromhetsliv. Och oroa dig inte om du märker att du räknar hur många minuter eller dagar det är kvar innan du är färdig med denna andaktsövning eller det arbete som du håller på med, med samma nedslående glädje som en lat skolpojke känner i liknande situationer, då han drömmer om att terminen snart skall ta slut, eller en småbrottsling som längtar efter att återvända till sina tjuverier så snart som fängelseportarna har öppnats.

Härda ut — jag insisterar — med en verklig och handlingskraftig vilja, utan att ens för ett ögonblick upphöra att vilja tillämpa och dra nytta av fromhetslivets medel.

Lev din tro med glädje, nära förenad med Jesus Kristus. — Älska honom på riktigt — på riktigt, på riktigt! — och du kommer att vara en huvudperson i det stora Kärleksäventyret, för du kommer att bli mer förälskad för varje dag som går.

Säg sakta till Mästaren: Herre, jag vill tjäna bara dig! Jag vill bara göra min plikt och älska dig med en förälskad själ! Gör så att jag känner dina säkra steg vid min sida. Var mitt enda stöd.

Säg det till honom sakta … och säg det fullkomligt ärligt!

Du behöver inre liv och troskunskap. Ställ krav på dig själv! Du, en kristen man eller kvinna skall vara jordens salt och världens ljus, för du är skyldig att ge ett exempel med helig oförskämdhet.

Du skall känna dig manad av Kristi kärlek och då du känner och vet att du är en annan Kristus från den stund då du sade till honom att du följer honom, skall du inte skilja dig från dina likar — släktingar, vänner, kollegor — liksom man inte skiljer saltet från den rätt man kryddar.

Ditt inre liv och din utbildning omfattar den fromhet och de principer som ett Guds barn skall ha för att ge smak åt allting med sin aktiva närvaro.

Be Herren om att du alltid skall vara denna goda krydda i dina medmänniskors liv.

Med en ungdomlig anda skall vi kristna samla hela evangeliets skatt — som alltid är ny — för att få den att nå ut till alla världens hörn.

Du skall efterlikna Jesus Kristus och göra honom känd genom ditt uppträdande. Glöm inte att Kristus antog vår natur för att låta alla människor ta del av det gudomliga livet, så att vi uppfyller himlens bud såväl i vårt personliga liv som i samhällslivet genom att förena oss med honom.

Eftersom du är kristen får du inte vända ryggen för någon oro eller något behov hos dina bröder människorna.

Med vilken envishet aposteln Johannes predikade mandatum novum, det nya budet: "Ni skall älska varandra!"

Jag skulle vilja falla på knä framför er, utan att spela teater — det befaller mig mitt hjärta — och be er, för Guds kärleks skull, att älska varandra, hjälpa varandra, räcka varandra handen, kunna förlåta varandra.

Och därför även avvisa allt högmod, ha medlidande, hysa kärlek till nästan; ömsesidigt hjälpa varandra genom bön och uppriktig vänskap.

Du kommer att vara god bara om du kan se dina medmänniskors goda egenskaper och dygder.

När du måste tillrättavisa, bör du göra det i kärlek, vid rätt tillfälle, utan att förödmjuka … och var villig att själv lära dig mer och bli bättre i det som tillrättavisningen gällde.

Älska och visa kärlek till nästan, gränslöst och utan åtskillnad, för det är den dygd som kännetecknar oss, Mästarens lärjungar.

Men denna kärlek till nästan får inte leda till att du beskär tron — då vore det inte längre en dygd — och suddar ut de konturer som definierar den eller gör den så sockersöt att den till sist blir, som vissa skulle vilja, någonting formlöst som inte har Guds kraft eller makt.

Du bör leva i samförstånd med dina medmänniskor och förstå dem, du bör vara som en bror för dem, du bör så kärlek där det inte finns någon kärlek för att vinna kärlek — som den kastilianske mystikern Johannes av Korset säger.

När du måste framföra kritik, skall du göra det positivt och i en anda av samarbete, konstruktivt och aldrig bakom ryggen på den berörde.

I annat fall är det förräderi, skvaller, ryktesspridning, kanske förtal … och alltid brist på hederlighet.

När du ser att Guds ära och Kyrkans väl kräver att du talar, får du inte tiga.

Tänk efter: vem skulle inte vara modig inför Gud med evigheten framför sig? Det finns ingenting att förlora, men däremot finns det mycket att vinna. Varför vågar du då ändå inte?

Vi är inte goda bröder till våra bröder människorna om vi inte är beredda att handla rätt, även om vår omgivning misstolkar vårt uppträdande och reagerar på ett otrevligt sätt.

Du kan inte älska och tjäna Kyrkan i högre eller mindre grad beroende på om hennes medlemmar är mer eller mindre heliga, även om vi hyser en brinnande längtan efter att alla kristna skall vara fullkomliga.

Du skall älska Kristi brud, din moder, som är och alltid kommer att vara ren och utan fläck.

Arbetet med vår personliga helgelse får följdverkningar både för många själars helighet och för Guds Kyrkas helighet.

Eftersom Gud hör dig, älskar dig och lovar dig härligheten, kan du vara övertygad om att du, om du vill, i skydd av din himmelske Faders allsmäktiga hand kan bli en person fylld av styrka, beredd att vittna överallt om hans älskvärda och sanna lära.

Herrens åker är bördig och hans utsäde är gott. När det ändå växer ogräs i denna vår värld, tvivla då inte på att människorna, särskilt de kristna, har brustit i sitt svar på Herrens godhet, somnat och lämnat fältet fritt för fienden.

Klaga inte, det leder inte till något; granska däremot ditt eget handlande.

Även du får någonting att tänka på genom denna kommentar som smärtade mig mycket: "Jag ser tydligt bristen på motstånd mot skamliga lagar, eller hur ineffektivt motståndet är, vilket beror på att det högst upp och längst ned och i mitten finns många — väldigt många! — som bara följer strömmen".

Guds och hans Kyrkas fiender, manipulerade av satans outsinliga hat, rör sig och organiserar sig utan uppehåll.

Med en "exemplarisk" ihärdighet förbereder de sitt folk, de har skolor, beslutsfattare och agitatorer och genom fördold — men effektiv — verksamhet sprider de i hem och på arbetsplatser sina idéer och sår sitt utsäde, destruktiv för varje religiös ideologi.

Vad borde inte vi kristna göra för att tjäna vår Gud, alltid med sanningens hjälp?

Blanda inte ihop att vara sansad med att vara lat, slarvig, med att skjuta upp beslut eller studier av olika ämnen.

Sinneslugn går alltid hand i hand med flit, en nödvändig dygd för att utan uppskov tänka igenom och lösa oavslutade ärenden.

Min son: Var är den Kristus som själarna söker i dig? I ditt högmod? I din önskan att dominera över andra? I de där små bristerna i din karaktär som du inte vill övervinna? I din envishet? … Är Kristus där? — Nej!

Jag håller med: du måste ha en egen personlighet, men din personlighet måste försöka identifiera sig med Kristi personlighet.

Jag föreslår dig en bra regel som du kan följa för att leva broderligt i en anda av tjänande: När du inte är närvarande skall de andra kunna fortsätta och genomföra den uppgift som du har för handen tack vare den erfarenhet som du generöst delar med dig av, utan att du gör dig oumbärlig.

Du ansvarar — trots dina passioner — för andras helighet, för andras liv som kristna, för andras effektivitet.

Du är inte isolerad. Om du stannar upp, hur många kommer då inte också att stanna eller ta skada!

Tänk på din moder den heliga Kyrkan, och begrunda att om en lem lider, lider hela kroppen.

Din kropp behöver var och en av sina lemmar, men var och en av lemmarna behöver hela kroppen. Tänk om min hand skulle sluta göra sin plikt … eller hjärtat skulle sluta slå!

Du har insett det tydligt: samtidigt som så mänga människor inte känner Gud, har han uppmärksammat dig. Han vill att du skall utgöra en grund, en kvadersten, som Kyrkans liv kan stödja sig på.

Betrakta denna verklighet, så kommer du att dra många praktiska slutsatser för ditt vanliga uppträdande: grunden, kvaderstenen — kanske utan att glänsa, den är dold — måste vara solid, utan sprickor; den måste tjäna som grund för att hålla byggnaden uppe …; annars blir den förkastad.

Eftersom du känner dig som en grundsten som Gud har valt för att vara medåterlösare — glöm inte vad du är … elände och åter elände — då skall ödmjukheten få dig att ta plats under andras fötter — till tjänst för alla. Just sådana är byggnaders grundstenar.

Men grunden måste vara stark, vilket är en oumbärlig dygd för den som skall stödja eller sporra andra.

Jesus — säg det till honom med kraft — låt mig aldrig av falsk ödmjukhet upphöra att utöva kardinaldygden styrka. Min Gud, låt mig kunna skilja guldet från slagget.

Vår Moder, vårt Hopp, tätt tryckta intill dig känner vi oss säkra, även om allting sviktar!