Hur många barnsliga saker säger du inte till Herren i din bön, sprungna ur det andliga barnaskapet! Med förtröstan hos ett barn som talar med sin store Vän, vars kärlek barnet är säkert på, säger du förtroligt till honom: Må jag bara leva för din ära.

Du minns och erkänner lojalt att du gör allt dåligt: detta, Jesus, — tillägger du — kan inte vara en överraskning för dig. Det är omöjligt att jag skulle kunna göra någonting rätt. Hjälp mig du, gör det du i mitt ställe, så kommer du att se att det lyckas.

Sedan fortsätter du djärvt, utan att avvika från sanningen: Indränk mig, berusa mig med din Ande, så kommer jag att göra din vilja. Jag vill göra den. Om jag inte gör den … är det för att du inte hjälper mig. Men du hjälper mig ju!