Jag har rått dig till att inte skämmas över att göra små barnsligheter: så länge som du inte gör dessa små handlingar av rutin, kommer de inte att vara fruktlösa.

Ett exempel: låt oss anta att en människa som följer det andliga barnaskapets väg varje kväll då det är dags att sova, känner sig manad att lägga och stoppa om en madonna i trä.

Förnuftet gör uppror mot en sådan handling, för den förefaller vara uppenbart onödig. Men en liten själ, som rörs av nåden, ser mycket väl att ett barn skulle handla så, av kärlek.

Den manliga viljan, som alla de som är barn i anden har, gör då uppror och tvingar förnuftet att ge upp … Och om den där barnsliga människan varje dag fortsätter att stoppa om madonnan, så gör hon även varje dag en liten barnslighet som är fruktbar i Guds ögon.