Låt oss påminna Jesus om att vi är barn. Och barn, små och enkla barn, måste anstränga sig mycket för att ta sig uppför ett trappsteg! Barnet står där och det verkar som om det bara slösar tid. Till sist har det tagit sig upp för trappsteget. Och så ett trappsteg till. Med händer och fötter, ja med hela kroppen skjuter det på och når en ny triumf: ännu ett trappsteg. Och så är det dags att börja om igen. Vilka ansträngningar! Nu är det bara en liten ansträngning kvar … men, då snubblar barnet och aj! … så bär det av nedför! Blåslaget och gråtande med stora tårar börjar det stackars barnet på nytt sin väg uppåt.

Så är det med oss, Jesus, när vi är ensamma. Ta oss i dina tillgivna armar, som en stor och god Vän till det enkla barnet. Lämna oss inte innan vi är uppe; och då — o, då — kommer vi att kunna besvara din barmhärtiga Kärlek, med barnslig djärvhet, och säga dig, ljuve Herre, att förutom Maria och Josef, finns det inte och kommer inte att finnas någon dödlig — och det har funnits en hel del galningar — som älskar dig som jag älskar dig.