Målaren stod framför duken, ivrig att överträffa sig själv, och utbrast: Herre, jag vill för din skull måla trettioåtta hjärtan, trettioåtta änglar som ständigt brister av kärlek till dig: trettioåtta underverk broderade på din himmel, trettioåtta solar i din mantel, trettioåtta eldar, trettioåtta kärlekar, trettioåtta dårskaper, trettioåtta glädjeämnen …

Men sedan erkände han ödmjukt: detta är i fantasin och i min önskan. I verkligheten är där trettioåtta inte särskilt lyckade figurer som snarare plågar synen än inger tillfredsställelse.