Obefläckade Jungfru, moder, överge mig inte! Se hur mitt stackars hjärta fylls av tårar. Jag vill inte förolämpa min Gud!

Jag vet redan, och tror att jag aldrig kommer att glömma, att jag inte är värd någonting: vad min litenhet, min ensamhet, tynger mig! Men … jag är inte ensam: du, ljuva Fru, och min Fader Gud, ni lämnar mig inte.

Inför mitt kötts uppror och djävulska resonemang mot min tro, älskar jag Jesus och tror: jag älskar och jag tror.