1034

Vad den sjuka kvinna som jag gav själavård älskade Guds vilja! I sin långvariga, smärtsamma och komplicerade sjukdom (inte en enda kroppsdel var frisk) såg hon Jesu välsignelse och förkärlek: och även om hon i sin ödmjukhet hävdade att hon förtjänade straff, var inte den fruktansvärda smärta som hon kände i hela sin kropp ett straff, utan barmhärtighet.

Vi talade om döden. Och om himlen. Och om vad hon skulle säga till Jesus och till vår Fru … och om hur hon därifrån skulle "arbeta" mer än här nere … Hon ville dö när Gud så önskade … men — utbrast hon fylld av glädje — om det ändå vore just idag! Hon betraktade döden med glädjen hos den som vet att hon, när hon dör, går till sin Fader.

Denna punkt på ett annat språk