Då du betraktar det apostoliska arbetets skönhet, storhet och effektivitet, hävdar du att du får ont i huvudet av tanken på hur mycket som kvarstår att göra — så många människor väntar! —, och att du känner dig lycklig då du erbjuder dig själv till Jesus för att vara hans slav. Du längtar efter kors, smärta, Kärlek och själar. Utan att vilja det, sträcker du med en spontan rörelse — som är Kärlek — ut armarna och öppnar händerna för att Han må nagla fast dig vid sitt välsignade Kors: för att du må vara hans slav — serviam! — vilket är att härska.