Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Smedjan > Pessimism > Kap 4
216

Med Guds nåd bör du ta dig an och genomföra det omöjliga … för det möjliga kan vem som helst göra.


217

Tillåt dig inte att vara pessimist och låt ingen i din omgivning vara pessimist. Det är nödvändigt att tjäna Gud med glädje och självöverlåtelse.


218

Avlägsna den där mänskliga försiktigheten som gör dig så varsam, med förlov: så feg.

Vi får inte vara inskränkta personer, omyndiga, kortsynta män och kvinnor utan övernaturligt perspektiv …! Arbetar vi kanske för oss själva? Nej!

Då så, låt oss säga utan fruktan: Älskade Jesus, vi arbetar för dig, och … skulle du neka oss de materiella medel vi behöver? Du vet mycket väl att vi är ynkliga; och ändå skulle jag inte uppträda så mot en tjänare som arbetade för mig …

Just därför hoppas vi — nej, vi är säkra på — att du kommer att ge oss vad som vi behöver för att tjäna dig.


219

En trosakt: Ingen kan besegra Honom! Och inte heller hans egna kan besegras! Glöm inte det.


220

Tappa inte modet, framåt! Framåt, med den heliga envishet som på andligt språk kallas uthållighet.


221

Min Gud: du tar dig alltid an våra verkliga behov.


222

Det går inte sämre. Men nu har du mera ljus för att känna dig själv: undfly minsta antydan till modstulenhet.


223

På den egna helgelsens väg kan man ibland få intrycket att man inte gör framsteg, utan går baklänges; att man inte blir bättre, utan sämre.

Så länge som man har ett inre liv är denna pessimistiska tanke bara en falsk illusion, en villfarelse som man skall avvisa.

Framhärda utan oro: om du kämpar ihärdigt gör du framsteg på din väg och helgar dig.


224

Inre torka är inte liktydig med ljumhet. Nådens vatten tränger inte in i den ljumme, det rinner av … Däremot finns det torra, till synes ökenartade områden som med få regndroppar fylls av blommor och välsmakande frukter när den rätta tiden är inne.

Då så, när skall vi bli övertygade? Vad viktigt det är att vi är följsamma vid varje ögonblicks gudomliga rop, eftersom Gud väntar på oss just där!


225

Var heligt slug: vänta inte på att Herren skall sända dig motgångar, förekom honom med frivillig gottgörelse. Då kommer du inte att ta emot motgångarna resignerat — ett slitet ord — utan med Kärlek: ett evigt ungt ord.


226

Idag fick du för första gången intrycket av att allt blir lättare, att allt krångel upplöses: du ser att de problem som oroade dig äntligen är borta. Och du förstår att de kommer att ordna sig grundligare och bättre ju mer du överlämnar dig i Guds, din Faders, armar.

Vad väntar du på för att uppföra dig som ett Guds barn? — Just det bör vara ditt livs mening!


227

Vänd dig till Jungfrun — Guds moder, dotter och brud, vår moder — och be henne att utverka mer nåd åt dig av den heliga Treenigheten: nåd i form av tro, hopp, kärlek och ånger. Be så, för att vid tillfällen i livet då det verkar blåsa en kraftig och torr vind mäktig nog att få själens blommor att vissna, inte dina… eller dina bröders blommor skall vissna.


228

Låt dig fyllas av tro, av trygghet! Det säger oss Herren genom Jeremias: orabitis me, et ego exaudiam vos — varje gång ni vänder er till mig, varje gång ni ber, kommer jag att lyssna till er.


229

Jag hänför allt till dig, min Gud. Vad skulle det bli av mig utan dig — som är min Fader?


230

Låt mig ge dig en erfaren människas råd: din bön — ditt liv skall vara en ständig bön — bör präglas av förtröstan som ett barns bön.


231

Man för en sjuk till Jesus, och han tittar på honom. Betrakta scenen noga och begrunda hans ord: confide, fili — Var vid gott mod, min son.

Detta säger Herren till dig, då du känner tyngden av dina fel: tro! Tron kommer först; sedan måste man låta sig bäras som den lame: inre och foglig lydnad!


232

Min son, av egna krafter förmår du ingenting på det övernaturliga planet; men i den mån du är Guds redskap förmår du allt: omnia possum in eo qui me confortat! — allt förmår jag genom honom som ger mig kraft! — för Han vill i sin godhet använda sig av odugliga redskap, som dig och mig.


233

När du ber skall du alltid anstränga dig för att ha samma tro som de sjuka i evangeliet. Du kan vara säker på att Jesus lyssnar till dig.


234

Moder! Jordiska mödrar ser med förkärlek på sitt svagaste barn, på sitt sjukaste, på sitt minst intelligenta eller på sitt stackars handikappade barn …

Min Fru! jag vet att du är mer av en moder än alla dessa mödrar tillsammans … Och eftersom jag är ditt barn … Och eftersom jag är svag, och sjuk … och handikappad … och ful …


235

Vi saknar tro. Den dag vi lever denna dygd — med förtröstan på Gud och hans moder — kommer vi att vara modiga och lojala. Gud, som är den Gud han alltid har varit, kommer att göra under genom oss.

Ge mig, o Jesus, denna tro som jag verkligen önskar mig! Min moder och Fru, heliga Maria, få mig att tro!


236

En fast föresats: jag skall överlämna mig till Jesus Kristus, med allt mitt elände. Och vad han vill, i varje ögonblick, fiat! — må det ske!


237

Tappa aldrig modet, för Herren är alltid beredd att ge dig den nåd som är nödvändig för den nya omvändelse som du är i behov av för att göra framsteg på det övernaturliga planet.


238

”Välsignad vare Gud!” sade du till dig själv efter att ha avslutat din sakramentala bikt. Och du tänkte: Det är som om jag vore pånyttfödd.

Sedan fortsatte du fridfullt att tänka: Domine, quid vis me facere? — Herre, vad vill du att jag skall göra?

Och du besvarade själv din fråga: Med din nåd skall jag, oberoende av allt och alla, göra din heliga vilja: serviam! — jag skall tjäna dig villkorslöst!


239

Evangelisten berättar att de vise männen, videntes stellam — när de såg stjärnan — fylldes av stor glädje.

De gläds, min son, de fylls av en sådan stor lycka, för att de har gjort vad de skulle; och de gläds för att de är säkra på att de kommer att nå fram till den Konung som aldrig överger dem som letar efter honom.


240

När du verkligen älskar Guds vilja kommer du aldrig, inte ens i de oroligaste stunder, att upphöra att se att vår himmelske Fader alltid är nära, mycket nära, vid din sida, med sin eviga Kärlek, med sin oändliga tillgivenhet.


241

Om ditt inre livs och din själs vidder fylls av mörker, så låt dig ledas vid handen som en blind.

När man ödmjukt ger upp sitt förstånd, skänker Herren med tiden sin belöning i form av klarhet.


242

Att vara rädd för något eller någon, men särskilt för den som ger oss andlig vägledning, är ovärdigt ett Guds barn.


243

Blir du inte rörd av att höra ett kärleksfullt ord om din mor?

Detsamma sker med Herren. Vi kan inte skilja Jesus från hans moder.


244

I stunder av utmattning, av leda, ta förtröstansfullt din tillflykt till Herren och säg honom som den där vännen till oss sade: ”Jesus: se vad du kan göra … jag är trött redan innan jag börjat kämpa”. Han kommer att ge dig styrka.


245

Utan svårigheter är en uppgift mänskligt sett inte spännande … och inte övernaturligt sett heller.

Om du inte möter motstånd då du slår i en spik i en vägg, vad kommer du då att kunna hänga på den spiken?


246

Det är otroligt att en man som du — som vet att du ingenting kan, säger du — vågar resa hinder i vägen för Guds nåd.

Det är vad du gör med din falska ödmjukhet, med din ”objektivitet”, med din pessimism.


247

Ge mig nåden att avsäga mig allt som hänför sig till min person. Jag får inte bry mig om någonting annat än din ära … kort sagt, din Kärlek. — Allt av Kärlek!


248

”När kung Herodes hörde detta — att Konungen kommit till världen — blev han oroad, och hela Jerusalem med honom.”

Detta händer varje dag! Detsamma händer nu: inför Guds storhet, som visar sig på tusentals sätt, saknas inte personer — även sådana som har auktoritet — som oroas. För att … de inte älskar Gud helt och hållet, för att de inte är personer som önskar möta honom på riktigt, för att de inte vill följa hans ingivelser och så blir de till hinder på vägen till Gud.

Du är förvarnad, fortsätt arbeta, oroa dig inte, sök Herren, be … så kommer han att triumfera.


249

Du är inte ensam. Varken du eller jag kan vara ensamma. Allra minst om vi går till Jesus genom Maria, som är en moder som aldrig kommer att överge oss.


250

Bli inte ledsen när du tycker att det verkar som om Herren överger dig: sök honom med större iver! Han, Kärleken, lämnar dig inte ensam.

Var övertygad om att ”han lämnar dig ensam” av Kärlek, för att du i ditt liv klart skall se vad som är ditt och vad som är hans.


251

Du sade till mig: ”Jag ser att jag inte bara är oförmögen att gå framåt längs vägen, utan även oförmögen att bli frälst — min arma själ! — utan ett nådens mirakel. Jag är kall och — ännu värre — liksom likgiltig: det är som om jag vore en utomstående åskådare av ’mitt fall’, någon som inte bryr sig det minsta om vad han ser. Är dessa dagar måhända fruktlösa?

Och icke desto mindre: min Moder är min moder och Jesus är — vågar jag säga det? — min Jesus! Och det finns heliga människor som i detta nu ber för mig”.

Fortsätt gå hand i hand med din Moder, svarade jag dig, och ”våga” säga till Jesus att han är din. I sin godhet kommer han att fylla din själ med klart ljus.


252

Jesus, ge mig Kors utan någon Simon från Kyrene. Nej, jag uttrycker mig illa: jag kommer att behöva din nåd, din hjälp, som för allt annat; var du min Simon från Kyrene. Med dig, min Gud, finns ingen prövning som skrämmer mig …

Men om Korset skulle bestå i leda, i sorg? — Herre, jag säger dig att med dig skulle jag gläda mig över att vara ledsen.


253

Så länge som jag inte förlorar Dig, kommer inget lidande att vara lidande för mig.


254

Jesus förvägrar ingen sitt ord, och det är ett ord som helar, som tröstar, som upplyser.

Detta bör vi, du och jag, alltid komma ihåg, även när vi känner oss utmattade av arbetets eller motgångarnas tyngd.


255

Förvänta dig inte att folk skall applådera ditt arbete.

Mer än så: ibland skall du inte ens förvänta dig att andra personer eller institutioner som också arbetar för Kristus skall förstå dig.

Sök bara Guds ära, älska alla och bekymra dig inte om att andra inte förstår dig.


256

Om det finns berg, hinder, oförståelse, intriger som satan önskar och Herren tillåter, måste du ha tro, tro som tar sig uttryck i gärningar, tro som tar sig uttryck i offer, tro som tar sig uttryck i ödmjukhet.


257

Inför apostolatets skenbara fruktlöshet börjar du känna de första tecknen på en våg av modlöshet, som din tro avvisar med kraft … Men du märker att du behöver mer tro, en ödmjuk, levande och handlingskraftig tro.

Du, som önskar människornas frälsning, bör ropa som den far vars sjuke son var besatt av djävulen: Domine, adiuva incredulitatem meam! — Herre, hjälp min otro.

Tvivla inte: miraklet kommer att upprepas.


258

En vacker bön, som du må upprepa ofta, denna bön som en vän bad för en präst som satt fängslad på grund av hatet mot religionen: ”Min Gud, trösta honom, för han förföljs för din skull. Så många lider för att de tjänar dig!”

Vilken glädje de heligas gemenskap ger!


259

Dessa åtgärder som vissa regeringar vidtar för att försäkra sig om att tron skall dö i deras länder påminner mig om hur rådsherrarna lät försegla Jesu grav.

Han, som inte var underkastad något eller någon, uppstod trots dessa hinder!


260

Lösningen är att älska. Den helige aposteln Johannes skriver några ord som gör mig djupt rörd: qui autem timet, non est perfectus in caritate. Jag översätter det så här, nästan ordagrant: den som är rädd förmår inte älska.

Då kan du, som bär kärlek inom dig och förmår älska, inte vara rädd för någonting! Framåt!


261

Gud är med dig. I din själ, som befinner sig i nådens tillstånd, bor den heliga Treenigheten.

Trots din bristfällighet kan och bör du därför ständigt samtala med Herren.


262

Du skall alltid, alltid be.

Du skall känna ett behov av att vända dig till Gud, efter varje framgång och varje misslyckande i ditt inre liv.


263

Må din bön alltid vara uppriktig och verklig tillbedjan av Gud.


264

Då Herren förde dig till Kyrkan satte han ett outplånligt insegel i din själ genom dopet: du är Guds barn. — Glöm inte det.


265

Var mycket tacksam gentemot Jesus, för genom honom och med honom och i honom kan du kalla dig Guds son.


266

Om vi känner oss som vår himmelske Faders utvalda barn — och det är vi! — hur kan vi då vara annat än lyckliga, alltid? Tänk på det.


267

Då han delade ut den heliga kommunionen, hade en viss präst lust att ropa: Här räcker jag dig Lyckan!


268

Stärk din tro på den heliga eukaristin tills den blir gigantisk. Häpna inför denna ofattbara verklighet! Vi har Gud med oss, vi kan ta emot honom varje dag och, om vi vill, tala med honom i vårt innersta som man talar med sin vän, som man talar med sin bror, som man talar med sin far, som man talar med Kärleken.


269

Vad vacker vår kristna kallelse är — att vara Guds barn! — som på jorden ger oss den glädje och frid som världen inte kan ge!


270

Herre, ge mig den kärlek som du vill att jag skall älska dig med.


271

Även den där morgonen — för att komma ur den skugga som pessimismen kastat över dig — anförtrodde du dig, som du gör dagligen … åt din skyddsängel, men du ”tjatade mer” på honom. Du sade kärleksfulla ord till honom och bad honom att lära dig att älska Jesus åtminstone … åtminstone som han älskar honom … Och du återfick ditt lugn.


272

Din moder Maria, den helige Josef, din skyddsängel … be dem om att tala med Herren och säga till honom allt det som du i din tröghet inte förmår uttrycka.


273

Var full av tillförsikt: vår moder är Guds moder, den heliga Jungfrun Maria, himmelens och jordens drottning.


274

Jesus föddes i en grotta i Betlehem, säger den heliga Skrift, ”eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget”.

Jag avlägsnar mig inte från den teologiska sanningen om jag säger till dig att Jesus fortfarande söker härbärge i ditt hjärta.


275

Herren är på korset och säger: Jag lider för att mina bröder människorna skall vara lyckliga, inte bara i himlen, utan även — så vitt det går — på jorden, om de bejakar min himmelske Faders heliga vilja.


276

Det är sant att du inte tillför något själv, att Gud gör allt i din själ.

Men i fråga om hur du besvarar nåden får det inte förhålla sig så.


277

Öva dig i hoppets dygd och var uthållig — för Guds skull, även om det är ansträngande — i ditt arbete, som du skall avsluta väl, övertygad om att din ansträngning inte är onyttig inför Gud.


278

När du i din dagliga kamp, som vanligtvis består av många små saker, känner en verklig önskan att ständigt glädja Gud, försäkrar jag dig att ingenting går förlorat!


279

Tänk så här, för det förhåller sig så: Vad god Herren är, som har sökt mig, som har låtit mig lära känna denna heliga väg för att vara effektiv, för att älska alla människor och ge dem frid och glädje!

Sedan skall den tanken konkretiseras i föresatser.


280

Du vet att du inte kommer att sakna Guds nåd, för han har av evighet utvalt dig. Och om han har behandlat dig så, kommer han att ge dig all hjälp för att du skall vara honom trogen, eftersom du är hans barn.

Gå därför med säkra steg och motsvara nåden i handling.


281

Jag ber Guds Moder att hon må kunna, att hon må vilja le mot oss … och hon kommer att le mot oss.

Hon kommer dessutom att belöna vår generositet tusenfalt i denna värld: tusenfalt, ber jag henne!


282

Utöva en glad, öm och kraftfull, mänsklig och övernaturlig kärlek till nästan; en tillgiven kärlek till nästan som kan bemöta alla med ett uppriktigt och naturligt leende och kan förstå medmänniskornas idéer och känslor.

Då kommer Kristi kärlek — som du lever på ett riktigt sätt, utan att ge efter i ditt personliga uppträdande eller i trosläran — att på ett behagligt och kraftfullt sätt ge dig en erövraranda: varje dag kommer du att hungra alltmer efter att arbeta för människorna.


283

Min son, sade jag till dig med övertygelse: jag är inte omedveten om de ”hinder” vi kommer att möta för att smitta andra apostlar med vårt ”vansinne”. Vissa kommer att verka oöverstigliga … men inter medium montium pertransibunt aquae — vattnen kommer att flyta fram mellan bergen: vår ivers övernaturliga anda och kraft kommer att genomborra bergen och vi kommer att övervinna hindren.


284

”Min Gud, min Gud! Alla var lika älskade genom dig, i dig och med dig: och nu är de alla skingrade”, så klagade du, då du än en gång såg dig ensam och utan mänskliga medel.

Men Herren ingöt genast i din själ vissheten om att han skulle lösa allt. Och du sade: Du får ordna det här!

Och faktiskt ordnade Herren allt förr, mer och bättre än vad du hade hoppats på.


285

Det är rätt att Fadern och Sonen och den helige Ande kröner Jungfru Maria som hela skapelsens drottning och härskarinna.

Dra fördel av denna makt och anslut dig med ett barns djärvhet till denna himmelska fest! Jag kröner Guds moder och min moder med mina renade brister, för jag har varken ädelstenar eller dygder.

Fatta mod!


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa