Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Smedjan > Smältdegel > Kap 10
750

Jag ber dig inte att ta bort mina känslor, Herre, för med dem kan jag tjäna dig, utan endast att du lägger dem i smältdegeln.


751

Inför alla Guds underverk och alla våra mänskliga misslyckanden, måste vi erkänna: Du är allt för mig: använd dig av mig som du vill! Då kommer det aldrig mer att finnas någon ensamhet för dig eller för oss.


752

Helighetens stora hemlighet är inte annat än att man mer och mer efterliknar Honom som är det enda älskansvärda föredömet.


753

När du börjar be och inte ser någonting utan känner dig rastlös och torr, är vägen: tänk inte på dig själv, vänd i stället dina ögon mot Jesu Kristi, vår Återlösares, lidande.

Var övertygad om att han ber var och en av oss liksom han bad sina tre närmaste lärjungar i trädgården på Olivberget: ”Vaka och be”.


754

När du öppnar det heliga evangeliet, tänk på då att det som skildras i det — Kristi gärningar och ord — inte bara är någonting du skall känna till, utan något du skall leva. Allt, varje punkt som nämns, har återgivits, detalj för detalj, för att du skall förkroppsliga den i ditt livs konkreta omständigheter.

Herren har kallat oss katoliker till att följa honom på nära håll och i denna heliga text finner du Jesu liv; men dessutom bör du finna ditt eget liv i den.

Vill även du lära dig att fråga som Aposteln, fylld av kärlek, frågade: ”Herre, vad vill du att jag skall göra? …” Då kommer du att i din själ tydligt höra: Guds vilja!

Alltså, slå upp evangeliet dagligen, och läs det och lev det som ett konkret rättesnöre. Så gjorde helgonen.


755

Om du verkligen vill att ditt hjärta skall reagera riktigt, råder jag dig att försätta dig i ett av Herrens sår: då kommer du att umgås med honom på nära håll, du kommer att trycka dig tätt intill honom, du kommer att känna hans hjärta slå … och du kommer att följa honom i allt han begär av dig.


756

För oss som älskar Jesus är bön utan tvekan det bästa ”sorgborttagningsmedlet”.


757

Korset symboliserar Kristi apostels liv, med en kraft och en sanning som hänför själen och kroppen, även om det ibland tar emot och man känner dess tyngd.


758

Jag förstår att du av Kärlek vill lida med Kristus: att du vill ställa din rygg mellan honom och bödlarna som gisslar honom; hålla fram ditt huvud, inte hans, för törnekronan, och dina händer och fötter för spikarna … eller åtminstone göra vår moder den heliga Maria sällskap på Kalvarieberget, och anklaga dig för gudamord för dina synders skull … och lida och älska.


759

Jag har föresatt mig att umgås mer med Tröstaren och att be honom om ljus, sade du till mig.

Bra: men minns, min son, att den helige Ande kommer som en frukt av Korset.


760

Den ljuva kärlek som gör själen lycklig grundar sig på smärtan: det finns ingen kärlek utan försakelse.


761

Kristus är fastspikad på korset, och du? … fortfarande upptagen bara av vad du har lust med! Rättare sagt, fastspikad av dina nycker!


762

Vi kan inte vara — vi får inte vara! — sötsliskiga kristna: i denna värld finns med nödvändighet smärta och kors.


763

I detta vårt liv måste man räkna med korset. Den som inte räknar med korset är inte kristen … och kommer inte att kunna undvika mötet med ”sitt kors”, som kommer att få honom att förtvivla.


764

Nu när korset är på allvar, tungt, ordnar Jesus allt på ett sätt som fyller oss med frid: han gör sig till vår Simon av Kyrene för att bördan skall kännas lätt.

Säg då till honom, full av förtröstan: Herre, vad är det här för kors? Ett kors utan kors. Från och med nu, med din hjälp, då jag vet hur jag överlämnar mig åt dig, kommer alla mina kors alltid att vara sådana.


765

Förnya i din själ denne väns gamla föresats: ”Herre, jag önskar mig lidande, inte skådespel”.


766

Att ha Korset är att vara fylld av glädje: det är att ha dig, Herre!


767

Det som verkligen gör en människa olycklig — och rentav ett helt samhälle — är det ivriga och egoistiska sökandet efter välmående: strävan att undanröja allt som står en emot.


768

Kärlekens väg heter Offer.


769

Korset, det heliga Korset!, är tungt.

Dels finns mina synder. Dels den sorgliga verklighet som är vår moder Kyrkans lidanden; många katolikers likgiltighet, som har en ”viljelös vilja” avståndet — av olika anledningar — som skiljer oss från människor vi älskar; sjukdomar och lidanden, våra egna och andras …

Korset, det heliga Korset!, är tungt. Fiat, adimpleatur …! Må Guds rättvisa och älskvärda vilja ske, uppfyllas, lovas och i evighet upphöjas över allting! Amen. Amen.


770

När man går längs samma vägar som Kristus; när själen inte resignerar, utan rättar sig efter Korset — antar Korsets form ... När man älskar Guds vilja, när man älskar Korset … då, men bara då, är det Han som bär det.


771

Förena smärtan — det yttre eller inre korset — med Guds vilja genom ett generöst fiat, och du kommer att fyllas av glädje och frid.


772

Entydiga tecken på att man verkligen bär Kristi kors: man känner sinnesro, en djup känsla av frid, kärlek som är beredd på alla uppoffringar, en stor effektivitet som strömmar ur det öppnade såret i Jesu sida och alltid — på ett uppenbart sätt — glädje: en glädje som följer av att man vet att den som verkligen ger sig hän står vid korset, och således vid vår Herres sida.


773

Upphör aldrig att vara medveten om och tacksam för Konungens förkärlek som under hela ditt liv ständigt beseglar ditt kött och din ande med det heliga Korsets kungliga sigill.


774

”Jag bär på mig — skrev den där vännen till oss — ett litet krucifix, vars kristusbild är helt utsliten av långvarigt bruk och av alla kyssar. Min far ärvde det av sin mor som brukade använda det.

Eftersom det är mycket oansenligt och slitet kommer jag inte att våga skänka bort det till någon, och på detta sätt, när jag ser det, kommer min kärlek till Korset att öka”.


775

Så här bad en präst i stunder av sorg: ”Jesus, må det kors komma som Du vill sända: jag tar emot det med glädje redan nu, och välsignar det med mitt prästadömes rika välsignelse”.


776

När du drabbas av ett hårt slag, ett kors, skall du inte bli nedslagen. Tvärtom, du bör tacka Herren med ett glatt ansikte.


777

Igår såg jag en tavla med den avlidne Jesus som hänförde mig. En ängel kysser hans vänstra hand med outsäglig vördnad; en annan sitter vid Frälsarens fötter och håller en spik som dragits ut från Korset; och i förgrunden, med ryggen mot åskådaren, ser man en liten barnaängel som gråtande betraktar Kristus.

Jag bad Herren att någon skulle skänka mig tavlan: den är vacker, den utstrålar fromhet. Det gjorde mig ledsen att höra att man hade visat tavlan för en tänkbar köpare och att denne hade avböjt att köpa den med orden ”Det är ju ett lik!” För mig, Herre, kommer du alltid att vara Livet.


778

Herre — jag upprepar det gärna tusentals gånger: jag vill följa dig, lida med dig i förödmjukelserna och grymheterna på ditt lidandes väg och på ditt Kors.


779

Att möta Korset är att möta Kristus.


780

Jesus, må ditt gudomliga Blod tränga in i mina ådror för att göra så att jag i varje ögonblick kan leva Korsets generositet.


781

Be inför Jesus som hänger död på korset, så att Kristi liv och död blir ett föredöme och en sporre för ditt liv och för ditt svar på Guds vilja.


782

Minns i tider av smärta eller gottgörelse: korset är Kristi, Återlösarens tecken. Det har upphört att vara en symbol för ondskan och i stället blivit det främsta segertecknet av alla.


783

Till måltidens ingredienser bör du lägga den utsökta kryddan självtukt.


784

Botgöringsandan går inte ut på att vissa dagar göra stora botövningar för att sedan lägga dem åt sidan andra dagar.

Botgöringsanda är att kunna övervinna sig själv alla dagar och erbjuda saker — stora och små — av kärlek och utan att göra väsen av det.


785

Om vi förenar våra småsaker — obetydliga och stora motgångar — med Herrens stora lidanden, han som är Offret — det enda Offret! — kommer deras värde att öka och bli en skatt, och då tar vi gärna och generöst på oss Kristi kors.

Då finns ingen sorg som inte snabbt kan övervinnas; och inget eller ingen kan ta ifrån oss friden och glädjen.


786

För att vara apostel måste du — som den helige Paulus lär — bära den korsfäste Kristus inom dig.


787

Det är sant! Det heliga Korset ger vårt liv en entydig bekräftelse på att vi tillhör Kristus.


788

Korset är varken sorg eller motvilja eller bitterhet … Det är den heliga träpåle där Jesus Kristus triumferar … och där även vi triumferar, när vi med glädje och generositet tar emot vad Gud sänder oss.


789

Du har insett att de dinas uthållighet, och ibland även deras jordiska liv, näst efter det heliga mässoffret till stor del beror på din tro och din kärlek — din botgöring, din bön och din verksamhet.

Välsignade kors, som vi bär, min Herre Jesus — Han själv — och du och jag!


790

Jesus, jag vill vara en flammande eld av vanvettig Kärlek! Jag vill att min blotta närvaro skall räcka för att sätta världen i brand, inom en radie av många kilometer, med en eld som inte går att släcka. Jag vill veta att jag är din. Sedan får Korset gärna komma …

Vilken underbar väg! Att lida, älska och tro.


791

När du är sjuk, uppoffra kärleksfullt dina lidanden, och de kommer att omvandlas till rökelse som stiger upp till Guds ära och helgar dig.


792

Eftersom du är Guds barn, bör du med hjälp av hans nåd vara en stark man eller kvinna, som har önskningar och genomför dem.

Vi är inte plantor i ett växthus. Vi lever mitt i världen, och bör kunna stå ut med alla slags vindar, med värme och kyla, regn och storm … men ständigt trogna Gud och hans Kyrka.


793

Vad ont förolämpningar gör, även om man vill tycka om dem!

Var inte förvånad: uppoffra dem till Gud.


794

Den där förolämpningen gjorde mycket ont! … Det betyder att du alltför lätt glömmer vem du är.


795

Inför anklagelser som vi anser orättvisa låt oss pröva vårt handlande inför Gud cum gaudio et pace — med glädje och frid — och ändra oss, även om det rör sig om oskyldiga saker, när kärleken till nästan råder oss att göra det.

Låt oss kämpa för att bli heliga, ständigt mer för var dag som går: sedan får folk säga vad de vill, så länge som vi kan tillämpa denna saligprisning: beati estis cum … dixerint omne malum adversus vos mentientes propter me — saliga är ni när man förtalar er för min skull.


796

Det har sagts — jag vet inte av vem eller i vilket sammanhang — att förtalets starka vind drabbar dem som är framstående, på samma sätt som stormen piskar de högsta tallarna.


797

Intriger, småaktiga tolkningar — av samma mått och snitt som det tarvliga hjärta som gör tolkningarna — fegt, gement skvaller … Det är en scen som tyvärr ofta utspelar sig i många olika miljöer: de varken arbetar själva eller låter andra arbeta.

Begrunda i lugn och ro verserna ur psaltarpsalmen: ”Min Gud, främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn. Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser har fallit över mig” … och fortsätt arbeta.


798

Även bland idel goda människor är det omöjligt att göra vad som är gott utan att möta det heliga Korset i form av skvaller.


799

In silentio et in spe erit fortitudo vestra — genom stillhet och förtröstan blir ni starka … försäkrar Herren de sina. Att vara tyst och förtrösta: två grundläggande vapen i motgångens tid, då det inte förefaller finnas någon mänsklig utväg.

Det lidande man bär utan att klaga — se på Jesus under hans heliga lidande och död — är även en måttstock på den kärlek man har.


800

Så här bad en själ som ville tillhöra Gud helt och hållet och alla människor för hans skull: ”Herre,

jag ber dig att bearbeta mitt syndiga jag, att korrigera och rena mina avsikter i din smältdegel”.


801

Det slog mig hur tillmötesgående — hur medgörlig och omedgörlig — denne mycket lärde och helige man var, som sade: Jag går med på allt, utom på att förolämpa Gud.


802

Tänk vad mycket gott de som under ditt liv har gjort det svårt för dig eller försökt göra det svårt för dig har tillfört din själ.

Andra kallar sådana människor fiender. Du, som bör försöka efterlikna helgonen åtminstone i detta, och som inte är så betydelsefull att du har eller har haft fiender, skall kalla dem ”välgörare”. Genom att be ihärdigt för dem kommer du att känna sympati för dem.


803

Min son, hör noga på: var lycklig när man behandlar dig illa och tar heder och ära av dig, när många människor vänder sig mot dig och det blir på modet att spotta på dig, för att du är omnium peripsema — mänsklighetens drägg …

Det är svårt, mycket svårt. Det är hårt, ända tills man — slutligen — närmar sig tabernaklet med en känsla av att vara världens avskum, en stackars mask, och uppriktigt säger: ”Herre, om du inte behöver min heder, varför skulle då jag bry mig om den?”

Ett Guds barn vet inte vad det innebär att vara lycklig tills det når den grad av nakenhet, av hängivelse, som är hängivelse av kärlek men grundad på självtukt och smärta.


804

Motstånd från goda människor? Djävulsstreck.


805

När du förlorar ditt lugn och blir irriterad är det som om ditt förnuft blev oresonligt.

Då hör man återigen Mästarens ord till Petrus, som sjunker i sin oros och sina nervers djupa vatten: ”Varför tvivlade du?”


806

Ordningen kommer att ge ditt liv harmoni och skänka dig uthållighet. Ordningen kommer att skänka ditt hjärta frid och din hållning pondus.


807

Jag skriver av den här texten, för den kan ge din själ frid: ”Jag befinner mig i en svårare ekonomisk situation än någonsin. Jag förlorar inte min frid. Jag är fullständigt säker på att Gud min Fader till slut kommer att lösa hela det här ärendet på en gång.

Herre, jag vill överlämna skötseln av allt som är mitt i dina generösa händer. Vår Moder — din Moder! — har säkert redan åter låtit dig höra samma ord som i Kana: de har inte …! … Jag tror på dig och hoppas på dig, jag älskar dig Jesus: jag vill inte ha någonting för mig, bara för dem”.


808

Jag älskar din vilja. Jag älskar den heliga fattigdomen, min härskarinna, fru Fattigdom.

Och jag avskyr, för alltid, allt som skulle kunna innebära den minsta avvikelse från din rättvisa, älskvärda och faderliga vilja.


809

En anda av fattigdom, att lösgöra sig från jordisk egendom, bidrar till apostolatets fruktbarhet.


810

Nasaret: en vandring i tro, i oegennytta, där Skaparen underkastar sig sina skapade varelser på samma sätt som han underkastar sig sin himmelske Fader.


811

Jesus talar alltid kärleksfullt … även när han tillrättavisar oss eller tillåter lidande.


812

Identifiera dig med Guds vilja … så kommer motgången inte att vara en motgång.


813

Gud älskar oss oändligt mycket mer än du själv älskar dig … låt honom då ställa krav på dig!


814

Acceptera Guds vilja utan rädsla, fatta utan att tveka föresatsen att bygga hela ditt liv på det som vår tro lär och kräver.

Då kan du vara säker på att du kommer att vara lycklig även om du lider eller förtalas, med en lycka som kommer att sporra dig till att älska dina medmänniskor och låta dem få del av din övernaturliga glädje.


815

Om du drabbas av motgångar, kan du vara säker på att de är ett bevis på den faderliga Kärlek som Herren har till dig.


816

I den smärtans smedja som åtföljer livet för alla dem som älskar, lär Herren oss att den som går framåt utan fruktan — även om det är svårt — i Mästarens fotspår finner glädjen.


817

Stärk din anda med botgöring, så att du aldrig tappar modet när du drabbas av motgångar.


818

När kommer du att en gång för alla bestämma dig för att identifiera dig med Kristus som är Livet?


819

För att hålla ut i Kristi fotspår behövs en oavbruten frihet, en oavbruten vilja att hålla ut, en oavbruten utövning av den egna friheten.


820

Du blir förvånad av att upptäcka att det finns många olika mål inom varje område där det är möjligt att göra framsteg.

Det finns andra vägar inom ”vägen”, som gör att man undviker slentrian, alltid möjlig, och som för dig närmare Herren.

Eftersträva generöst det högsta målet.


821

Arbeta ödmjukt, det vill säga, räkna först med Guds välsignelser, som du inte kommer att sakna; sedan med dina goda önskningar, med planerna för ditt arbete och med dina svårigheter! Utan att glömma att du bland dessa svårigheter alltid bör se din brist på helighet.

Du kommer att vara ett bra redskap om du dagligen kämpar för att bli bättre.


822

Du anförtrodde mig att du i din bön hade öppnat ditt hjärta för Herren med dessa ord: ”Jag betraktar mitt elände, som förefaller öka, trots din nåd — förmodligen för att jag inte motsvarar den tillräckligt. Jag vet att jag inte alls är väl förberedd för det uppdrag du vill ge mig. Och när jag i tidningarna läser om vad väldigt många människor med anseende, begåvning och pengar säger, och skriver och organiserar för att försvara ditt rike … så ser jag på mig själv och känner att jag inte är någon, att jag är så okunnig och så fattig, kort sagt, så liten … att jag skulle bli helt förlägen och skämmas om jag inte visste att du älskar mig sådan jag är. O Jesus! Å andra sidan vet du hur gärna jag har lagt mina ambitioner vid dina fötter … Tro och kärlek: att älska, tro, lida. I det vill jag vara rik och lärd, men varken mer lärd eller rik än du i din gränslösa barmhärtighet vill att jag skall vara: för allt mitt anseende och all min heder vill jag ägna åt att troget uppfylla din rättvisa och älskvärda vilja”.

Stanna inte vid dessa goda önskningar, rådde jag dig.


823

Kärleken till Gud manar oss att beslutsamt bära Korset … att på våra axlar känna hela mänsklighetens tyngd, och att på de villkor som hör till vars och ens stånd och arbete, förverkliga Faderns viljas tydliga och kärleksfulla planer.


824

Den störste dåren genom tiderna är och förblir Han. Kan det finnas större vansinne än att hänge sig så som Han hänger sig, och till sådana människor?

För det hade varit vansinne nog att bli ett värnlöst barn, men då hade även många onda människor kunnat bli rörda och inte vågat behandla honom illa. Han tyckte att det var för lite: han ville ödmjuka sig mer och utge sig själv mer. Och han gjorde sig till mat, han gjorde sig till Bröd.

Gudomlige Dåre! Hur behandlar människor dig? … Och jag själv?


825

Jesus, din Kärleks vansinne vinner mitt hjärta. Du är försvarslös och liten, för att göra dem som äter dig större.


826

Du bör nå dithän att ditt liv till sitt väsen — totalt! — blir eukaristiskt.


827

Jag tycker om att kalla tabernaklet för kärlekens fängelse!

Sedan tjugo århundraden är han där — frivilligt instängd! — för min och för allas skull.


828

Har du någon gång tänkt på hur du skulle förbereda dig för att ta emot Herren om man bara kunde ta emot kommunionen en gång under hela livet?

Låt oss tacka Gud för den lätthet med vilken vi kan närma oss honom, men … vi bör tacka honom genom att förbereda oss mycket väl för att ta emot honom.


829

Säg till Herren att hädanefter kommer du, varje gång som du firar Mässan eller deltar i den, eller då du delar ut eukaristin eller tar emot den, att göra det med stor tro, med en brinnande kärlek, som om det vore den sista gången i ditt liv.

Och känn smärta för dina tidigare försummelser.


830

Jag förstår att du är angelägen att ta emot den heliga kommunionen varje dag, för den som känner sig vara ett Guds barn har ett obetvingligt behov av Kristus.


831

Tänk medan du deltar i den heliga mässan på att du — för det är så! — deltar i ett gudomligt offer: på altaret förnyar Kristus offret för dig.


832

Säg så här när du tar emot Honom: Herre, jag hoppas på dig; jag tillber dig, jag älskar dig, öka min tro. Var mitt stöd då jag vacklar, du som velat stanna kvar hos oss i eukaristin, försvarslös, för att bota människornas svaghet.


833

Vi bör göra till våra egna, införliva dessa Jesu ord: desiderio desideravi hoc Pascha manducare vobiscum — hur har jag inte längtat efter att äta denna påskmåltid med er! Det finns inget bättre sätt att uttrycka vårt ytterst stora intresse och vår kärlek för det heliga mässoffret än att noga vårda de minsta detaljer i de ceremonier som Kyrkan i sin vishet före­skriver.

Och förutom av Kärleken bör vi känna oss manade även av ”nödvändigheten” att efterlikna Jesus Kristus, inte bara i vårt inre, utan även till det yttre och röra oss — i hela utrymmet runt det kristna altaret — med den högtidliga rytm och harmoni som kännetecknar en lydig helighet, som identifierar sig med Kristi bruds7 vilja, det vill säga med Kristi egen vilja.


834

Vi bör ta emot Herren i eukaristin som man tar emot denna världs betydelsefulla människor, och rentav bättre: med utsmyckningar, ljus, nya kläder …

Och om du frågar mig vilken renhet, vilka utsmyckningar och vilka ljus du bör ha, svarar jag dig: renhet i dina sinnen, vart och ett av dem; utsmyckningar i dina själsförmögenheter, var och en av dem; ljus i hela din själ.


835

Var en eukaristisk själ!

Min son, om tabernaklet är dina tankars och förhoppningars centrum, hur rikliga kommer inte din helighets och ditt apostolats frukter att bli!


836

De föremål som används i den heliga liturgin måste vara konstnärliga, samtidigt som man bör ta hänsyn till att det inte är liturgin som är till för konsten, utan konsten för liturgin.


837

Ta ständigt din tillflykt till tabernaklet, kroppsligen eller med hjärtat, för att känna dig trygg, för att känna dig fridfull: och även för att känna dig älskad … och för att älska!


838

Jag skriver av en prästs ord, som han riktade till dem som följde honom i hans apostoliska företag: ”När ni betraktar den heliga hostian som står utställd i monstransen på altaret, tänk då på hur stor kärlek och ömhet Kristus visar oss. Jag försöker förklara det för mig själv genom att tänka på den kärlek jag har till er: om jag kunde vara långt borta i mitt arbete men samtidigt ändå tillsammans med var och en av er, hur gärna skulle jag då inte vara det!

För Kristus däremot är just det möjligt! Och han, som älskar oss med en oändligt mycket större kärlek än allas hjärtan skulle kunna rymma, har förblivit bland oss för att vi ständigt skall kunna förena oss med hans heliga mänskliga natur, för att hjälpa oss, för att trösta oss, för att styrka oss och för att vi skall vara trogna”.


839

Tro inte att det är lätt att ägna sitt liv åt att tjäna. Man måste omvandla sina goda önskningar till realiteter, för Aposteln lär oss att ”Guds rike är inte ord, utan kraft” och för att det inte är möjligt att ständigt hjälpa andra utan offer.


840

Känn alltid och i allt med Kyrkan! Inhämta därför den andliga bildning och den troskunskap som behövs för att bli en person med gott omdöme för dina jordiska val, redo att snabbt och ödmjukt rätta dig när du märker att du har fel.

Att ädelt rätta sina personliga fel är ett mycket mänskligt och mycket övernaturligt sätt att utöva sin personliga frihet.


841

Det brådskar att sprida ljuset från Kristi lära.

Samla troskunskap, fyll dig med klara idéer och med det kristna budskapet i dess fullhet, så att du sedan kan ge det vidare till andra.

Vänta inte på att Gud skall skänka dig särskilda ingivelser, för han saknar skäl att ge dig dem, så länge som du förfogar över konkreta mänskliga medel: studier och arbete.


842

Villoläror inte bara förmörkar förståndet, utan splittrar också människors viljor. Däremot — veritas liberavit vos — sanningen skall göra er fria från de partistridigheter som kväver kärleken till nästan.


843

Du försöker umgås med den där kollegan som knappt ens hälsar på dig … och det är påfrestande.

Härda ut och döm honom inte. Han har säkert ”sina skäl”, på samma sätt som du ger näring till dina skäl för att för var dag som går be ännu mera för honom.


844

Om du själv uppför dig som ett djur, hur kan du förvånas över att andra människor inte är änglar?


845

Se till att leva den heliga renheten med kärleksfull vaksamhet … för det är enklare att släcka en gnista än en brand.

Men all mänsklig omsorg, och därtill självtukt, tagelskjorta och fasta — som är nödvändiga medel! — är så lite värda utan dig, min Gud!


846

Minns ständigt att du medverkar till den andliga och mänskliga bildningen för dem som är i din närhet och för alla själar — så långt sträcker sig de heligas välsignade gemenskap — i varje ögonblick: när du arbetar och när du vilar, när man ser dig glad eller bekymrad, när du ber som ett Guds barn, i ditt arbete eller på gatan, och din själsfrid lyser igenom i ditt yttre; när det märks att du har lidit — att du har gråtit — men ler.


847

Heligt tvång8 är en sak, blint våld eller hämnd en annan.


848

Det här sade redan vår Mästare: om ändå ljusets barn kunde ägna åtminstone samma energi och envishet åt att göra det goda, som mörkrets barn ägnar åt sina handlingar!

Klaga inte: arbeta däremot för att dränka det onda i ett överflöd av godhet.


849

Den kärlek till nästan som skadar apostolatets övernaturliga effektivitet är en falsk kärlek.


850

Gud behöver säkra, stabila, kvinnor och män som han kan stödja sig på.


851

Vi lever inte för denna värld eller för vår heder, utan för Guds heder, för Guds ära, för att tjäna Gud: det är vad som driver oss!


852

Sedan Jesus Kristus vår Herre grundade Kyrkan har denna vår moder ständigt lidit under förföljelser. I andra tider kanske förföljelsen var öppen, medan nu organiseras förföljelserna ofta i det fördolda; men nu liksom då fortsätter man att bekämpa Kyrkan.

Hur skyldiga är vi inte att dagligen leva som ansvarsfulla katoliker!


853

Använd dig av det här receptet för ditt liv: ”Jag minns inte att jag lever. Jag tänker inte på mina angelägenheter, för det har jag inte tid med”.

Arbete och tjänst!


854

I dessa banor rör sig vår moder den heliga Marias unika godhet: en kärlek upphöjd till det yppersta, som noggrant uppfyller den gudomliga viljan, och en fullständig glömska av sig själv, glad att få vara där Gud vill ha henne.

Därför är inte ens hennes minsta gest banal. Lär av henne.


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa