Författarens förord

Modern,

— heligt hängiven som alla mödrar —

sade till sitt barn att det var

hennes prins, hennes kung, hennes skatt, hennes sol.

Jag tänkte på dig.

Och jag förstod

— vilken far har väl inte något av en mor i sitt innersta? —

att vad den goda modern sade inte var någon överdrift:

Du … är mer än en skatt,

du är mer värd än solen:

du är värd allt Kristi blod!

Hur kan jag annat än ta din själ

— rent guld —

för att ta in den i smedjan

och bearbeta den med eld och hammare

tills denna guldmalm blir ett praktfullt smycke

som vi kan ge till min Gud,

till din Gud?