Seger

Gör som den heliga Jungfrun: det är bara genom att helt och hållet erkänna vår intighet som vi kan bli värdefulla i Skaparens ögon.

Jag är övertygad om att Johannes, den unge aposteln, står vid sidan av Kristus på Korset, därför att Jesu mor har dragit med honom dit: så mycket förmår vår Frus kärlek!

Vi kommer aldrig att nå den sanna övernaturliga och mänskliga glädjen och ett "riktigt" gott humör om vi inte efterliknar Jesus "på riktigt", om vi inte är ödmjuka, som han.

Att uppriktigt ge sig själv till andra är så verkningsfullt att Gud belönar det med en ödmjukhet som är fylld av glädje.

Ödmjuka sig, utplåna sig, gömma sig och försvinna, allt detta skall vara totalt, absolut.

Uppriktig ödmjukhet: vad kan uppröra någon som gläds åt förolämpningar, eftersom han vet att han inte förtjänar att behandlas annorlunda?

Min Jesus: det som är mitt är ditt, för det som är ditt är mitt och jag överlämnar det som är mitt åt dig.

Klarar du av att gå igenom de där förödmjukelserna som Gud begär av dig i saker som saknar betydelse och som inte förmörkar sanningen? — Inte? Då älskar du inte dygden ödmjukhet!

Högmodet hämmar kärleken till nästan. Be dagligen Herren — för dig och för andra — om dygden ödmjukhet, för i takt med att åren går ökar högmodet, om man inte korrigerar sig i tid.

Finns det något mer osympatiskt än ett barn som uppträder som en vuxen? Hur kan en stackars människa — ett barn — behaga Gud om hon försöker visa sig stor, är uppblåst av högmod, övertygad om sitt eget värde och endast litar på sig själv?

Visst kan du bli förtappad. Du är mycket övertygad om det, för i ditt hjärta finns frön till all ondska.

Men om du gör dig till ett litet barn inför Gud, kommer du därigenom att förenas med din Fader Gud och med din moder, heliga Maria. Och den helige Josef och din skyddsängel kommer inte att lämna dig värnlös, då de ser dig som ett barn.

Stå fast i tron, gör så mycket du kan. Gör bot, lev av Kärlek och de kommer att lägga till vad som saknas.

Vad det kostar på att leva ödmjukt! För — så säger den kristna folkliga visdomen — "högmodet dör tjugofyra timmar efter att personen har dött".

Därför skall du, när du tror att du har rätt — och din uppfattning strider mot vad den som har fått särskild nåd från Gud för att leda din själ säger — vara övertygad om att du "inte alls har rätt".

Att tjäna och utbilda barn; att vårda sjuka med tillgivenhet.

För att enkla människor skall förstå vad man menar, är det nödvändigt att ha ett ödmjukt förstånd; för att förstå de stackars sjuka måste man ha ett ödmjukt hjärta. Så, med förnuftet och köttet på knä, är det enkelt att nå fram till Jesus genom den säkra väg som det mänskliga eländet utgör, det egna eländet, som gör att vi tillintetgör oss för att låta Gud bygga på vår intighet.

En föresats: att aldrig tala om mina personliga saker, utom när det verkligen är nödvändigt.

Var tacksam mot Jesus för den tillförsikt han ger dig! För det är inte envishet: det är Guds ljus, som gör att du står fast som en klippa medan andra, som får spela en bedrövlig roll — trots att de är så goda — förefaller sjunka ned i sanden … eftersom de saknar trons grund.

Be Herren att de krav som trons dygd ställer blir uppfyllda i ditt och i allas liv.

Om jag vore annorlunda, om jag behärskade min karaktär bättre, om jag vore dig trognare, Herre, hur underbart skulle du då inte hjälpa oss!

Den iver att gottgöra som din Fader Gud lägger i ditt hjärta kommer att uppfyllas om du förenar din stackars personliga gottgörelse med Jesu oändliga förtjänster.

Rätta till din avsikt, älska smärtan i Honom, med Honom och genom Honom.

Du vet inte om du har gjort framsteg eller hur mycket … Vad har du för nytta av sådana beräkningar? …

Det viktiga är att du är uthållig, att ditt hjärta brinner som av eld, att du får mera ljus och ser vidare horisonter … Att du arbetar ivrigt för våra intentioner, att du anar dem — trots att du inte känner till dem — och att du ber för dem alla.

Säg till honom: Jesus, jag ser inte en enda frisk blomma i min trädgård: de är alla fläckiga … det verkar som om de alla har förlorat sin färg och sin doft. Stackars mig! Min plats är med ansiktet i spillningen på marken.

På det sättet — genom att du ödmjukar dig — kommer han att segra i dig och du kommer att vinna seger.

Jag förstod dig så väl, då du till slut sade: "Jag når avgjort inte upp till en åsnas nivå … en åsna som var Jesu tron då han red in i Jerusalem: jag fortsätter att ligga i en hög smutsiga trasor som den fattigaste lumphandlare skulle rata".

Men jag kommenterade: Ändå har Herren utvalt dig och vill att du skall vara hans redskap. Därför bör det faktum — som är verklighet — att du är så eländig omvandlas till ännu ett skäl att vara tacksam mot Gud för att han gav dig sin kallelse.

Marias ödmjuka och glädjefyllda sång, Magnificat, påminner oss om Herrens oändliga generositet gentemot dem som gör sig till barn, dem som sänker sig och är uppriktigt medvetna om sin intighet.

Gud gläds mycket åt att man uttrycker sin tacksamhet genom att recitera ett Te Deum som tacksägelse varje gång som det händer någonting ovanligt, oavsett om det rör sig om någonting gynnsamt eller om en motgång — med världsliga mått mätt: allt som kommer från hans faderliga hand, även om mejselns slag sårar köttet, är nämligen ett bevis på Kärlek, som tar bort våra vassa kanter för att göra oss mer fullkomliga.

När människor vill utföra ett visst arbete brukar de använda sig av lämpliga medel.

Om jag hade levt för flera århundraden sedan, hade jag använt mig av en fjäder för att skriva; nu använder jag mig av en reservoarpenna.

När Gud vill genomföra något använder han sig däremot av medel som inte står i proportion till uppgiften för att man skall förstå — hur många gånger har du väl inte hört mig säga det! — att verket är hans.

Därför bör du och jag, som är medvetna om den enorma tyngden av våra brister, säga till Herren: även om jag är eländig vet jag mycket väl att jag är ett gudomligt redskap i dina händer.

Vi skall ägna alla vårt livs ambitioner, stora såväl som små, åt att ära Gud Fadern, Gud Sonen, Gud den helige Ande.

Jag minns med rörelse hur de där mycket begåvade universitetsstudenterna — två blivande ingenjörer och två blivande arkitekter — med glädje arbetade för att göra i ordning ett studenthem. När de hade ställt in den svarta tavlan i en läsesal, var det första som de fyra konstnärerna skrev: Deo omnis gloria! — all ära till Gud.

Jesus, jag vet att du blev förtjust i det.

Minns, var du än befinner dig, att Människosonen inte kom för att bli tjänad, utan för att tjäna, och var övertygad om att den som vill följa honom inte skall tänka sig att handla annorlunda.

I förhållande till oss, som är hans barn, har Gud en speciell rättighet: rätten att vi skall besvara hans kärlek, trots våra personliga fel. Denna övertygelse ålägger oss ett ansvar som vi inte kan fly från, samtidigt som det ger oss en fullkomlig säkerhet: vi är redskap i Guds händer som han räknar med varje dag, och därför anstränger vi oss för att tjäna honom varje dag.

Herren förväntar sig att hans redskap skall göra vad de kan för att vara dugliga och redo att användas: och du bör se till att alltid vara väl förberedd och stå till hans förfogande.

Min uppfattning är att varje Ave Maria, varje gång man hälsar Jungfru Maria, är som ett nytt slag från ett förälskat hjärta.

Vårt liv — de kristnas liv — skall vara precis så vardagligt: vi skall se till att varje dag utföra väl just det vi är skyldiga att göra, att i världen förverkliga vårt gudomliga uppdrag genom att varje ögonblick uppfylla de små skyldigheter som just då åligger oss.

Rättare sagt: genom att vi anstränger oss för att uppfylla dem, för ibland kommer vi inte att lyckas, och när det blir natt och vi gör vår samvetsrannsakan kommer vi behöva säga till Herren: jag kan inte ge dig några dygder; jag kan bara ge dig brister, men — med din nåd — kommer jag att en dag kunna utropa mig som segrare.

Jag önskar av hela mitt hjärta att Gud genom sin barmhärtighet — trots dina synder (aldrig mer förolämpa Jesus!) — skall få dig att "vanemässigt leva detta lyckliga liv som består i att älska hans vilja".

I Guds tjänst finns det inga yrken av låg rang: alla är mycket viktiga.

Yrkets värde beror på den andliga nivån hos den som utövar det.

Blir du inte glad av den säkra förvissningen om att Gud intresserar sig till och med för minsta ting som angår hans skapade varelser?

Säg återigen till honom att du verkligen vill vara hans: O Jesus, hjälp mig, gör så att jag verkligen tillhör dig: låt mig brinna och förtäras genom att jag bryr mig om små saker som ingen lägger märke till.

Den heliga rosenkransen. De glädjerika, smärtorika och ärorika mysterierna i Jungfru Marias liv binder en krans av lovprisningar som oavbrutet upprepas av himlens änglar och helgon … och av dem som älskar vår Moder här på jorden.

Bruka dagligen denna heliga andakt och sprid den till andra.

Dopet gör oss till fideles — "trogna", "troende" — ett ord som i likhet med detta andra, sancti — "heliga" — användes av Jesu första efterföljare för att benämna varandra och som används ännu idag: man talar om Kyrkans "kristtrogna".

Tänk på det!

Gud låter sig inte överträffas i generositet och — var helt säker på det! — han skänker trohet åt den som hänger sig åt honom.

Var inte rädd för att vara krävande mot dig själv. Många människor gör så i det fördolda, för att bara Herren skall stråla fram.

Jag skulle vilja att du och jag reagerade som den där personen — som uteslutande ville tillhöra Gud — gjorde på den heliga Familjens högtid, som då firades under trettondagsoktaven.

— "Jag saknar inte små kors. I går gjorde ett av dem så ont att jag grät, och idag har det fått mig att betrakta att min fader och herre den helige Josef och min moder den heliga Maria inte ville att ’deras barn’ skulle sakna en present från dem till de tre vise männens högtid.6 De gav mig inre ljus att erkänna min otacksamhet gentemot Jesus, hur lite jag motsvarar nåden, och vilket enormt misstag det är att jag med mitt tarvliga uppträdande motsätter mig Guds heliga vilja, som vill att jag skall vara hans redskap".

När de heliga kvinnorna kom fram till graven, märkte de att stenen var bortrullad.

Så är det alltid: när vi bestämmer oss för att göra det vi skall, övervinns svårigheterna med lätthet.

Var övertygad om att du inte kommer att vara effektiv om du inte lär dig lyda.

När du får en befallning skall ingen överträffa dig i förmågan att lyda! Oavsett om det är kallt eller varmt, om du har lust eller är trött, om du är ung eller inte särskilt ung.

En person som "inte kan lyda" kommer aldrig att lära sig att befalla.

Det är en omåttlig dumhet att en ledare nöjer sig med att en människa ger fyra, när hon kan ge tolv.

Du bör lyda — eller leda — med mycket kärlek.

Jag skulle vilja — hjälp mig genom din bön — att vi alla i den heliga Kyrkan kände oss som lemmar i en och samma kropp, som Aposteln ber oss att göra; och att vi på djupet, utan likgiltighet, tog del av vår Moders glädjeämnen, svårigheter och tillväxt — hon som är en, helig, katolsk, apostolisk och romersk.

Jag skulle vilja att vi identifierade oss med varandra, och alla med Kristus.

Min son, var övertygad om följande: att avskilja sig är i Kyrkan liktydigt med att dö.

Be Gud om att alla i den heliga Kyrkan, vår moder, på samma sätt som de första kristna, blir ett hjärta, för att Skriftens ord verkligen må gå i uppfyllelse ända till tidens slut: multitudinis autem credentium erat cor unum et anima una — alla de många som kommit till tro var ett hjärta och en själ.

Jag säger det till dig mycket allvarligt: må denna heliga enhet inte skadas genom dig. Betrakta detta i din bön.

Trohet mot påven medför en tydlig och väldefinierad skyldighet: att känna till påvens sätt att tänka, såsom det uttrycks i hans encyklikor eller andra dokument, och att göra allt vad vi kan för att alla katoliker skall lyssna till den helige Faderns undervisning och rätta sina liv efter vad han lär.

Jag ber dagligen, av allt mitt hjärta, att Herren skall ge oss gåvan att kommunicera. En gåva som inte består i att kunna olika språk, utan i att kunna anpassa sig till sina åhörares förmåga.

Det rör sig inte om att "förenkla för att massan skall förstå", utan om att tala vist, kristet, men på ett sätt som alla kan tillgodogöra sig.

Det är denna slags gåva att kommunicera jag ber att Herren och hans moder skall ge sina barn.

Somligas ondska och mångas okunskap: där har vi Guds och Kyrkans fiende.

Låt oss få de onda att komma på skam och låt oss upplysa de okunnigas förnuft … Med Guds hjälp och med våra ansträngningar kommer vi att frälsa världen.

Vi bör se till att det i alla intellektuella verksamheter finns rättrådiga personer med äkta kristna samveten som lever ett konsekvent liv, som använder vetenskapens vapen i mänsklighetens och Kyrkans tjänst.

I denna värld kommer det nämligen aldrig, liksom när Jesus kom till jorden, att saknas nya Herodes-gestalter som försöker dra nytta av vetenskapen, även genom att förfalska den, för att förfölja Kristus och dem som tillhör Kristus.

Vilket stort arbete står vi inte inför!

I ditt arbete med själar — all din verksamhet bör vara arbete med själar — skall du vara uppfylld av tro, hopp och kärlek, eftersom alla svårigheter övervinns.

För att bekräfta oss i denna sanning skrev psalmisten: et tu, Domine, deridebis eos: ad nihilum deduces omnes gentes — Men du, Herre, ler åt dem, du bespottar alla hedningar.

Dessa ord bekräftar löftet att non praevalebunt — Guds fiender kommer aldrig att få övertaget: de kommer aldrig att få makt över Kyrkan och inte heller över Guds redskap som tjänar Kyrkan.

Vår heliga moder Kyrkan sprider i en underbar kärlekens sådd evangeliets frö över hela världen. Från Rom till periferin.

Då du deltar i Kyrkans spridning över hela jorden, skall du föra periferin till påven, för att hela världen må vara en enda hjord under en enda herde: ett enda apostolat!

Regnare Christum volumus! — Vi vill att Kristus skall regera. Deo omnis gloria! — All ära åt Gud.

Detta ideal att strida — och segra — med Kristi vapen kommer bara att förverkligas genom bön och offer, genom tro och Kärlek.

Då så … låt oss då be, tro, lida och älska!

Kyrkans arbete, varje dag, är som en stor väv som vi erbjuder Herren, för alla vi döpta utgör Kyrkan.

Om vi — trogna och hängivna — uppfyller våra plikter kommer väven att bli vacker och felfri. Men om någon lämnar en tråd hängande lös här och en annan där, och någon annan på avigsidan … kommer vi inte att ha en vacker gobeläng, utan en trasa full av revor.

Varför bestämmer du dig inte för att ge en broderlig tillrättavisning? Man lider av den, för det tar emot att ödmjuka sig, åtminstone i början. Men att ge den tar alltid emot. Det vet alla mycket väl.

De broderliga tillrättavisningarna är det bästa sättet att hjälpa, efter bönen och det goda exemplet.

Med hänsyn till det förtroende som Han har för dig, som Han har visat genom att föra dig till Kyrkan, bör du vara måttfull, fridfull, stark, klok — mänskligt och övernaturligt klok — med den mognad som många uppnår först allteftersom åren går.

Glöm inte att kristen är, som vi läser i katekesen, den man — kvinna — som tror på Jesus Kristus.

Vill du vara stark? — För det första måste du inse att du är mycket svag; för det andra skall du förtrösta på Kristus, som är Fader och Broder och Mästare och som gör oss starka, genom att ge oss medlen för att segra: sakramenten. Lev av dem!

Jag förstod dig mycket väl när du anförtrodde åt mig att du ville indränkas i den heliga mässans liturgi.

Vilket värde den personliga fromheten har för den heliga liturgin!

Jag blev inte alls förvånad av att för några dagar sedan höra denna kommentar som en viss person fällde om en exemplarisk präst som nyligen avlidit: "Vilket helgon han var!"

— Kände ni honom väl? frågade jag.

— Nej — blev svaret — men en gång såg jag honom fira mässan.

Du som kallar dig kristen bör leva Kyrkans heliga liturgi och lägga ned ett verkligt intresse på att be och öva självtukt för prästerna — särskilt för nyvigda präster — de dagar som ägnas detta syfte och när du vet att de prästvigs.

Uppoffra din bön, din gottgörelse och dina handlingar i syftet: ut sint unum! — att alla vi kristna har en och samma vilja, ett och samma hjärta, en och samma anda: så att omnes cum Petro ad Jesum per Mariam! — alla, i förening med påven, går till Jesus genom Maria.

Min son, du frågar mig vad du kan göra för att jag skall vara mycket nöjd med dig. — Om Herren är nöjd med dig, är jag det också. Och du kan veta om han är nöjd med dig genom den frid och glädje som finns i ditt hjärta.

Ett uppenbart kännetecken på att någon är en Guds man eller en Guds kvinna är själslig frid: den personen har "frid" och skänker "frid" till människorna i sin omgivning.

Vänj dig vid att besvara stackars "hatares" stenkastning med att låta många "Ave Maria" hagla över dem.

Bekymra dig inte om ditt arbete för tillfället verkar fruktlöst. När sådden är av helighet, går den inte förlorad; andra kommer att skörda frukten.

Även om du inte får mycket ljus i din bön, även om din bön känns trög och torr … bör du med förnyad och säker insikt betänka hur nödvändigt det är att härda ut i alla detaljer i ditt fromhetsliv.

Du växte inför svårigheterna i apostolatet då du bad så här: "Herre, du är den du alltid har varit. Ge mig en tro som hos de män som har kunnat motsvara din nåd och utföra — i ditt namn — stora mirakler, verkliga underverk …" — Och du avslutade: "Jag vet att du kommer att göra det; men jag vet även att du vill att man skall be dig, att du tycker om att man söker dig, att vi knackar kraftigt på ditt hjärtas dörr".

Till sist förnyade du ditt beslut att framhärda i ödmjuk och förtröstansfull bön.

När du är bedrövad … men även i triumfens stund, se då till att upprepa: Herre, släpp mig inte, lämna mig inte, hjälp mig som det oerfarna barn jag är, led mig alltid vid handen.

Aquae multae non potuerunt exstinguere caritatem! — Vattnens virvelströmning förmådde ej utsläcka kärlekens eld. — Jag vill ge dig två tolkningar av dessa ord ur den heliga Skrift: den första är att dina många synder som du har bakom dig — och som du verkligen har ångrat — inte kommer att skilja dig från vår Guds kärlek; den andra är att oförståelsens och motsägelsernas vatten, som du kanske känner av, inte bör avbryta ditt apostoliska arbete.

Att slutföra, att slutföra! — Min son, qui perseveraverit usque in finem, hic salvus erit — den som håller ut till slutet skall bli räddad.

Som Guds barn förfogar vi över medlen för att göra det, du också! Vi kommer att kröna våra ansträngningar med framgång, för allt förmår vi genom honom som ger oss kraft.

Med Herren finns inga omöjligheter: de övervinns alltid.

Ibland verkar den närmaste framtiden vara full av bekymmer, om vi förlorar det övernaturliga perspektivet på saker och ting.

Därför behövs tron, min son … och fler gärningar. Då är det säkert att Gud vår Fader fortsätter att lösa dina problem.

Guds vanliga försyn är ett ständigt mirakel, men … Han kommer att använda sig av extraordinära medel när de behövs.

Kristen optimism är varken en sötsliskig optimism eller en mänsklig förhoppning om att allt skall gå bra.

Det är en optimism som har sina rötter i att vi är medvetna om att vi är fria och säkra på nådens kraft; en optimism som får oss att vara krävande gentemot oss själva och att anstränga oss för att varje ögonblick besvara Guds kallelse.

Herrens triumf den dag han uppstod är slutgiltig. Var är soldaterna som myndigheterna hade placerat ut? Var är sigillen som de hade förseglat stenen framför graven med? Var är de som dömde Mästaren? Var är de som korsfäste Jesus? … Inför hans seger flyr alla de ynkliga stackarna.

Var full av hopp: Jesus Kristus segrar alltid.

Om du söker Maria kommer du "med nödvändighet" att finna Jesus och du kommer att få veta — med ständigt djupare insikt — vad som finns i Guds hjärta.

När du förbereder dig för att ta dig an ett apostoliskt verk, så ta till dig följande ord som sades av en man som sökte Gud: "Idag börjar jag leda en reträtt för präster. Må Gud låta den bär riklig frukt för oss, först och främst för mig!"

Och senare: "Jag har nu hållit betraktelser i flera dagar. Deltagarna är etthundratjugo stycken. Jag hoppas att Herren skall göra ett gott arbete i våra själar".

Min son, det är mödan värt att vara ödmjuk, lydig, lojal, genomsyrad av Guds anda, för att föra denna anda — från det ställe där du är, från din arbetsplats — till alla människor som befolkar världen.

I krig räcker det inte med att de soldater som möter fienden är modiga om det inte finns andra människor som, till synes utan att ta del i striden, tillhandahåller ammunition, livsmedel och medicin till dem som kämpar …

Utan många människors bön och uppoffringar kan det inte finnas ett verkligen handlingskraftigt apostolat.

Förmågan att göra under! Hur många döda och rentav ruttnande själar kommer du inte att återuppväcka om du låter Kristus verka genom dig.

På den tiden, berättar evangelierna, gick Herren förbi och de, de sjuka, ropade på honom och letade efter honom. Även nu går Kristus förbi tack vare ditt kristna liv och om du stödjer hans verkan, så kommer många att lära känna honom, ropa på honom och be honom om hjälp och deras ögon kommer att öppnas för nådens underbara ljus.

Du envisas med att göra på ditt eget vis och ditt arbete förblir fruktlöst.

Lyd, var följsam: det är nödvändigt att varje kugghjul i ett maskineri sitter på rätt plats, annars slutar maskinen fungera eller förstörs delarna; utan tvekan producerar den ingenting eller mycket lite. På samma sätt är en man eller en kvinna som tas ur sitt eget verksamhetsområde till större skada än nytta som redskap för apostolat.

En apostel har inget annat syfte än att låta Herren verka, att ställa sig till förfogande.

Även de första tolv var främlingar i de länder som de evangeliserade och stötte på folk som byggde sina samhällen enligt principer som var diametralt motsatta Kristi lära.

Se här: trots dessa ogynnsamma förutsättningar visste de att de hade anförtrotts Återlösningens gudomliga budskap. Och Aposteln utbrister: "Ve mig om jag inte förkunnade evangeliet!"

Våra liv kan bli effektivt medåterlösande — evigt! — bara om vi är ödmjuka, om vi försvinner och låter våra medmänniskor upptäcka Herren.

Guds barn bör i sin apostoliska verksamhet vara som mäktiga elkraftverk: de kommer att fylla världen med ljus utan att deras ljuskälla syns.

Jesus säger: "Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig".

Tror du fortfarande att det är dina ord som övertygar människorna? … Dessutom, glöm inte att den helige Ande kan använda sig av det odugligaste redskap för sina planer.

Så fantastiskt väl den helige Ambrosius ord passar in på Guds barn! Han talar om det åsneföl som var bundet vid åsninnan och som Jesus behövde för att i triumf träda in i Jerusalem, och ger följande kommentar: "Bara en befallning från Herren kunde lösgöra den. Det var Apostlarnas händer som lossade dess band. För att göra någonting liknande krävs ett särskilt sätt att leva och en särskild nåd. Var även du en apostel, så att du kan befria fångar."

Låt mig tillägga en kommentar till den här texten: Hur många gånger behöver vi inte på Jesu befallning lossa band som fjättrar själar för att han behöver dem för sin seger! Må våra händer vara en apostels händer, våra gärningar en apostels gärningar, och vårt liv en apostels liv … Då kommer Gud även att ge oss en apostels nåd för att bryta upp de fastkedjades bojor.

Vi kan aldrig tillskriva oss själva den kraft som tillhör Jesus som går förbi bland oss. Herren tar vägen förbi och förändrar själar när vi följer honom sida vid sida med ett och samma hjärta, ett och samma sinnelag, en och samma önskan att vara goda kristna; men det är Han, inte du och inte jag. Det är Kristus som går förbi!

Dessutom stannar han i våra hjärtan — i ditt och i mitt! — och i våra tabernakel.

Det är Jesus som går förbi och Jesus som stannar. Han stannar i dig, i var och en av er och i mig.

Herren har velat att vi skall vara medåterlösare tillsammans med honom.

För att hjälpa oss att förstå denna underbara verklighet låter han evangelisterna berätta om många stora underverk. Han hade kunnat göra bröd av vad som helst … men nej! Han vill att människorna skall samarbeta: han behöver ett barn, en pojke, några bitar bröd och några fiskar.

Han behöver dig och mig, och han är Gud! Detta bör sporra oss till att vara generösa i vårt gensvar på hans nådegåvor.

Om du hjälper honom, även om det är med minsta småsak, som Apostlarna gjorde, är han beredd att göra under, att mångfaldiga bröd, att ändra människors vilja, att ge ljus till de dunklaste förstånden, att — med en extraordinär nåd — göra hederligt folk av människor som aldrig har varit det.

Allt detta … och mer därtill, om du hjälper honom med det du har.

Jesus har dött. Han är ett lik. De heliga kvinnorna förväntade sig ingenting. De hade sett hur han hade misshandlats och hur han hade korsfästs: minnet av hans våldsamma lidande var fortfarande mycket levande för dem!

De visste även att soldater bevakade platsen, de visste att graven var fullständigt tillsluten: Vem skall rulla bort stenen från ingången? undrade de, för det var en enorm stenplatta. Och ändå … trots allt gick de för att vara tillsammans med Honom.

Se här, svårigheter — stora och små — ser man genast … men om man älskar, hejdar man sig inte inför hinder och man går vidare djärvt, beslutsamt, modigt: måste du inte erkänna att du skäms då du tänker på dessa kvinnors kraftfulla beslutsamhet, oförskräckthet och djärvhet?

Maria, din moder, skall föra dig till Jesu kärlek. Där kommer du att vara cum gaudio et pace, med glädje och frid, ständigt "buren" — ensam skulle du falla och bli täckt av lera — framåt längs vägen för att tro, för att älska och för att lida.

Noter
6Enligt den spanska traditionen att ge presenter på Trettondagen (övers. anm.)
Skrifthänvisningar
Skrifthänvisningar
Detta kapitel på ett annat språk