I hela Kyrkan finns en oro för problemen i den så kallade Tredje världen. Det är allmänt känt att en av de största svårigheterna beror på bristen på präster i allmänhet, och infödda präster i synnerhet. Vad anser Ni om detta och vilken är Er egen erfarenhet på området?

Jag anser att det är av avgörande betydelse för Kyrkans överlevnad och utveckling i vissa länder att de infödda prästernas antal ökar. Detta gäller särskilt de länder som just nu präglas av en bitter nationalism.

Jag måste säga att min egen erfarenhet på detta område är för mig ännu en anledning att tacka Gud. Hundratals lekmän i Opus Dei från mer än 60 länder, inklusive sådana där Kyrkan har ett akut behov av ett infött prästerskap, utbildas och vigs till präster som präglas av en sund lära, en universell (katolsk) utblick och en brinnande tjänsteanda.(Jag kan tillägga att de verkligen är bättre än jag.) Några har vigts till biskopar i dessa länder och redan grundat blomstrande seminarier.