Ibland kritiseras präster som intar tydlig ståndpunkt i världsliga frågor i allmänhet och politiska frågor i synnerhet. Till skillnad från hur det varit under andra perioder, så agerar dessa präster ofta för att främja frihet och social rättvisa. Tveklöst är det så att aktiv inblandning i dessa frågor inte är lämpligt för det prästerliga ståndet, vissa särskilda situationer undantagna. Men anser Ni inte att en präst bör ta avstånd från orättvisor och bristen på frihet, eftersom det strider mot kristendomen? Hur kan dessa mot varandra stående krav förenas?

En präst bör predika alla de kristna dygderna, vad de kräver och hur det skall komma till konkret uttryck i de människors liv som han sörjer för andligen. Det är en nödvändig del av hans munus docendi, hans plikt att undervisa. Han bör också lära människor att respektera och uppskatta den värdighet och den frihet som Gud har skapat människan med, och den övernaturliga värdighet som den kristne tar emot i dopet.

Ingen präst som uppfyller denna skyldighet kan någonsin anklagas för att blanda sig i politik, såvida det inte är fråga om okunskap eller ont uppsåt. Inte heller kan man säga att han med sin undervisning lägger sig i det som är lekmännens särskilda apostoliska uppgift: att på ett kristet sätt ordna de världsliga strukturerna och angelägenheterna.